Regeringskansliet har publicerat en så kallad faktapromemoria om Digital Services Act (förordning för en inre marknad för digitala tjänster). Det är ett dokument som redogör för lagens innehåll och hur regeringen ställer sig till förslaget. Regeringens position är generellt positiv till kommissionens förslag, men innehåller vissa oklarheter om vad man egentligen vill se för lag. Dessutom saknas ställningstagande på flera viktiga områden, som decentralisering av internet och användarmakt över flöden.
Här kan du läsa hela den faktapromemoria som Regeringskansliet har publicerat. Läs också den sammanfattning av tidigare dokument som vi publicerat.
Olagligt innehåll – hur ska det hanteras?
>
Den största frågan som väcks av Regeringskansliets dokument är hur regeringen egentligen vill ha det när det kommer till olagligt innehåll på internet.
Man skriver bland annat att målsättningen är att uppnå ”en balans som bl.a. säkerställer respekten för mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefriheten […]. I detta ingår att verka för att de bedömningar som förordningen kräver av berörda aktörer ska röra uppenbart olagligt innehåll.” och att man ”välkomnar att reglerna om ansvar riktar in sig endast på olagligt innehåll”.
I dokumentet finns också varningar för att system för notice and action (alltså principen att plattformar kan informeras om att innehåll är olagligt och då måste ta bort det) kan begränsa både yttrande- och informationsfriheterna, vilket är väldigt allvarligt. Vi välkomnar denna insikt!
Så långt låter det alltså som att regeringens linje är att mellanhänder på internet inte ska ha ett generellt ansvar för vad användarna lägger ut på deras plattformar (tvärtemot vad statsminister Löfven sade i riksdagens partiledardebatt i januari).
Uppladdningsfilter? Igen?
>
Men sen skriver man också att mellanhänder ”behöver ta ett större ansvar för att ta bort och hålla borta uppenbart olagligt innehåll”, att man vill ha ”ett ökat ansvar för att ta bort olagligt innehåll” och att ”leverantörer av förmedlingstjänster […] tar ett större ansvar för att motverka förekomsten av olagligt innehåll.”.
Regeringen ”välkomnar vidare ansatsen att ge incitament till ett mer proaktivt ansvar för [mellanhänder] i fråga om att ta ned och hålla olagligt innehåll borta”.
Här blir det betydligt snårigare i regeringens resonemang. ”Proaktivt ansvar” brukar i dessa sammanhang betyda automatiska censurfilter som ska stoppa vissa typer av uppladdningar, så som blev fallet med upphovsrättsdirektivet men som vi knappt lyckades stoppa i TERREG.
När man skriver ”hålla olagligt innehåll borta” brukar det betyda vad som ibland kallas för ”notice and staydown” (som kontrast mot ”notice and takedown”). Vad det betyder är att plattformar inte bara åläggs att ta bort innehåll som rapporteras som olagligt, utan också ta bort ”motsvarande” innehåll automatiskt i framtiden – alltså via filter.
Vi i Piratpartiet anser att det är Polisens uppdrag att se till att utreda brott, även när de begås på internet. Ifall plattformarna svämmar över av brottslighet är det inte för att dessa är för slappa, utan för att vårt rättsväsende struntar i att (1) rapportera denna brottslighet till plattformarna, så att den kan tas bort, och (2) utreda och lagföra själva brotten som begåtts.
Vi vill inte att plattformar ska ges ”incitament” att hålla borta innehåll som myndigheter inte vill se på internet – det är att privatisera den normala rättsgången, vilket försvårar medborgarens insyn i processen. Särskilt farligt är detta idag när en handfull plattformar totalt dominerar internet, vilket gör deras modereringsregler till de facto yttrandelagar.
Regeringens position blir ännu otydligare av att man skriver att man välkomnar det förbud mot generella krav på övervakning av användarna som ingår i förslaget till Digital Services Act (alltså: stater får inte lov att kräva att plattformar övervakar sina användare för att hitta eventuell brottslighet). Hur ska plattformar kunna ta mer proaktivt ansvar utan att också övervaka sina användare? Det är en självmotsägelse som känns igen från debatten om artikel 13/17 i upphovsrättsdirektivet, som också stöttades av regeringen.
Vad saknas? Kryptering, anonymitet, interoperabilitet och rekommendationsalgoritmer
>
Några av de viktigaste sakerna som regeringen hade kunnat arbeta med att inkludera i DSA vore enligt oss pirater:
- Förbud mot inskränkningar i medborgares möjlighet att kryptera sin kommunikation
- Införandet av en rätt till anonym kommunikation.
- Införandet av interoperabilitetsregler, så att vi kan göra det enklare att lämna plattformar och därmed decentralisera internet.
- Reglering av rekommendationsalgoritmer för flöden, så att användaren har makt över sin upplevelse genom möjligheten att kunna byta rekommendationsalgoritm.
Tyvärr verkar inget av detta vara viktigt för regeringen.
Regeringens bristande samråd
>
Det verkar som att regeringen framför allt berett sin ståndpunkt genom att diskutera med branschföreträdare. Vid dessa samtal ska ha diskuterats hur mellanhänder ska ta ”ansvar för att ta bort och hålla olagligt innehåll borta från sina tjänster”. Det hade varit väldigt intressant att få ta del av dessa åsikter. En sak som framkom vid samtalen – enligt promemorians sammanfattning – var att ”algoritmer och andra tekniska metoder redan används för att hålla [olagligt innehåll] borta från plattformar”. Kanske var syftet att säga att det inte vore så farligt att lagstifta om vad som redan görs (vilket inte stämmer)?
Piratpartiet menar att även EU-lagstiftning borde omfattas av kravet på samråd, så att regeringen organiserat praxisenlig remissrunda och utredning tidigt i lagstiftningsarbetet, istället för att vänta så länge som möjligt med att ta emot åsikter och redovisa sina ställningstaganden.
Piratpartiet gick offentligt ut med våra synpunkter på vad som borde (och inte borde) ingå i Digital Services Act i samband med kommissionens konsultation förra sommaren. Det är tragiskt att allmänheten kan veta mer om vår syn på lagen än regeringens, när regeringen agerar som folkvald lagstiftare i deras namn.