Vägen mot artikel 13/17: EU-domstolen tar upp fallet

Den polska regeringen har överklagat filterkravet i artikel 13/17 av upphovsrättsdirektivet till EU-domstolen, som nu ska ta ställning till om lagen bryter mot EU:s mänskliga rättigheter och förbudet mot krav på generell övervakning i ehandelsdirektivet.

Polens argument mot artikel 13/17

Polens argument delas av Piratpartiet. Koncist är argumentet att artikel 13/17 kräver att plattformar ska förhindra upphovsrättsintrång från att begås, vilket inte kan uppnås på något annat sätt än genom filter. Dessa filter kommer inte kunna skilja på lagliga och olagliga yttranden, vilket kommer leda till att medborgarnas yttrande- och informationsfrihet inskränks.

Situationen blir än värre av att plattformarna riskerar betydligt skarpare straff ifall deras filter släpper igenom upphovsrättsintrång än ifall de censurerar lagliga yttranden. Detta innebär att de har incitament för att hellre fälla än fria; att hellre censurera lagliga yttranden än släppa igenom upphovsrättsintrång.

EU-institutionernas argument för artikel 13/17

På andra sidan av rättsfallet ställer sig EU-institutionerna föga förvånande bakom den lag man antog förra året.

Deras argument lyder ungefär: artikel 17(4)b kräver att plattformar gör ”best efforts” för att förhindra spridning av upphovsrättsskyddat material, men artikel 17(7) kräver att detta aldrig ska leda till att någons fundamentala rättigheter inskränks; och att det senare kravet alltså står över det tidigare.

In its interventions the Commission made it clear that it views Article 17(7) as an “obligation of result” that establishes the stronger legal norm, which therefore takes precedence over the weaker “obligation of best efforts” in Article 17(4). In the course of the hearing both the Council and the Parliament backed this assessment. In other words, all three EU institutions made the case that where there is a conflict, the protection of the fundamental rights of users must be prioritised over requests by rightholders to block the availability of their works.

Communias sammanfattning

Detta följer logiken som EU-kommissionen hittills lagt upp i sina riktlinjer för implementationen av lagen. Där föreslår kommissionen att artikel 13/17 bara ska kräva filtrering av ”uppenbart” olagligt material, och att övrigt material ska kräva mänsklig granskning innan det censureras.

Kommissionens riktlinjer har mött kraftig kritik från flera medlemsstater. I ett öppet brev kritiserar regeringarna i Kroatien, Danmark, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal och Spanien EU-kommissionen. Även upphovsrättsindustrin har försökt pressa kommissionen till att helt ignorera den kompromiss som krävdes för att upphovsrättsdirektivet skulle passera EU-parlamentet. Deras argumentation kan sammanfattas som att alla problem som uppstår till följd av filter som censurerar lagliga yttranden hanteras bäst genom att berörda användare kan klaga till plattformarna.

De ignorerar då forskning som visar att de allra flesta användare som utsätts för den typen av censur inte bryr sig om att protestera, eftersom de vet att det inte är värt att lägga tiden och energin på att navigera en sådan process, när chansen dessutom är hög att man ignoreras.

Frankrike och Spaniens argument för artikel 13/17

Regeringarna i Frankrike och Spanien har också deltagit i rättsprocessen, som försvarare av artikel 13/17. Men de har en helt annan argumentation än EU-institutionerna, en som nästan är direkt motstridig.

Frankrike och Spanien argumenterar likt upphovsrättsindustrin ovan för att system där censurerade användare kan klaga utgör ett fullgott skydd för deras fundamentala rättigheter.

While both Member States concede that their interpretation of Article 17 will ultimately result in situations where measures to prevent the availability of works limit the freedom of expression of users, they argue that in such cases the ex-post complaint and redress mechanism contained in Article 17(9) provides sufficient protection for users’ rights.

Communias sammanfattning

De håller inte med EU-institutionerna om att användarnas rättigheter ska prioriteras framom rättighetshavarnas vid konflikter, utan att upphovsrätten tvärtom är viktigare än yttrandefriheten. De menar att en rättighetshavare lider mycket större skada av att deras verk finns tillgängligt än en medborgare lider av att censureras på felaktiga grunder.

[They] argued that the harm to rightholders that can be caused by temporary availability of infringing works on platforms is much greater than any harm to users caused by the temporary blocking of non-infringing uploads. They further claimed that while infringing works could “go viral in mere seconds” causing “massive economic harm” to rightholders, requiring users to file complaints when non-infringing uploads are blocked and keeping these uploads offline while the complaints are reviewed would merely constitute a “temporal inconvenience” that is justified given the purported overall objective of the directive to strengthen the position of rightholders vis-a-vis platforms.

Communias sammanfattning

Rätten pekar ut att det inte finns några alternativ till filter

Lobbyister för upphovsrättsindustrin försökte under debatten om artikel 13/17 intala allmänheten att direktivet inte alls krävde filter, att detta bara var hjärnspöken som nätjättarna försökte sprida.

Efter att lagen väl röstats om så erkände företrädarna att det självklart inte finns något annat sätt att på en öppen plattform förhindra upphovsrättsintrång, än genom filter.

Nu har detta klargjorts även av EU-domstolen, som pressade parterna som försvarade artikel 13/17 på alternativ till filter som ändå uppnådde lagens krav. Kommissionen hänvisade till ”fingerprints, hashes, metadata, keywords”, ministerrådet nämnde AI generellt och Spanien lyfte ”fuzzy hashing”. Polen svarade korrekt att allt detta bara är olika varianter på samma tema: filter.

Var är Sverige i processen?

Än en gång är det tydligt att de svenska riksdagspartiernas motstånd mot artikel 13/17 till stor del verkar ha varit valfläsk inför EU-valet 2019. Särskilt gäller detta de partier som aldrig lyft frågan utan varit passivt stödjande tidigare, som till exempel Moderaterna. Hade dessa partier verkligen velat göra motstånd mot lagen hade de tvingat regeringen att ställa sig på Polens sida i rättsfallet, precis som Frankrike och Spanien har ställt sig på filter-sidan.

Att så inte skett understryker än en gång att inget svenskt riksdagsparti verkligen tar digitaliseringspolitiken på det allvar den kräver.

Vad händer härnäst?

EU-domstolen ska komma med sitt domslut under sommaren 2021, efter att deadline för implementationen av upphovsrättsdirektivet passerat.

Läs mer hos Communia.