EU-politik
Europeiska Unionens syfte ska vara att göra det enkelt att knyta kontakter och sprida kunskap och idéer inom Europa såväl som med resten av världen. EU ska arbeta för ett fritt och effektivt internet, fri rörlighet och mänskliga rättigheter. Vi vill reformera unionens sätt att arbeta, så att insynen ökar och mer av beslutsfattandet ligger i de folkvalda EU-parlamentarikernas händer. EU-domstolens roll ska stärkas.
Överblick – Piratpartiet vill att:
- EU blir mer transparent i både beslutsfattande och ekonomiska bidrag
- EU-parlamentet får en stärkt roll i lagstiftningsprocessen
- Ministerrådet avskaffas och ersätts med direktvalda senatorer
- Svensk EU-politik inom ministerrådet blir mer demokratisk och transparent
Inledning
Piratpartiet tror på EU:s möjligheter att skapa utbyte av idéer, erfarenhet och kunskap, både mellan européer och med resten av världen. Genom delande av information, kunskap och kultur kommer människor närmare varandra och samhället utvecklas. Att stärka européers möjligheter att dela med sig till varandra och knyta sociala band bör vara EU-projektets främsta syfte.
1. Transparens och insyn
Piratpartiet vill att beslutsfattande ska präglas av tillgänglighet, öppenhet och transparens. Dessutom ska det vara möjligt att granska och förstå beslut utifrån. Detta skapar särskilda utmaningar för EU, som behöver stärka sitt arbete på området. Beslut ska kunna spåras, från de EU-parlamentariker som tagit dem till de nationella instanser som verkställer dem.
Idag sker nästan alla omröstningar i EU-parlamentet genom handuppräckning, vilket gör det omöjligt att i efterhand kontrollera hur våra folkvalda har röstat. Det är oacceptabelt.
Därför vill vi att:
§1 Transparenta digitala register över mottagare av EU-stöd upprättas;
§2 Journalister som avslöjar missbruk av EU-medel ska skyddas likt visselblåsare;
§3 Omröstningar i EU-parlamentets utskott och plenum ska vara möjliga att granska i efterhand;
§4 EU-parlamentarikerna ska redovisa hur de använder sitt kontorsstöd.
2. Stärkt EU-parlament
Piratpartiet vill reformera EU så att beslut fattas nära de som berörs, på ett transparent och spårbart sätt och av folkvalda politiker. Därför vill vi stärka parlamentets makt gentemot ministerrådet och kommissionen. Idag saknar EU-parlamentet möjligheten att föreslå lagstiftning; istället kan man bara modifiera, godkänna eller avslå lagstiftningsförslag som kommer från EU-kommissionen. I vissa särskilda lagstiftningsärenden kan EU-parlamentet inte avslå lagstiftning, utan den rätten tillfaller endast ministerrådet.
Därför vill vi att:
§5 EU-parlamentet ges rätt att föreslå lagstiftning;
§6 EU-parlamentet ges samma möjlighet att avslå alla förslag till lagstiftning.
3. Reform av den nationella representationen
Ministerrådets syfte är att garantera representation av de nationella intressena under arbetet med EU-regleringar. Detta är särskilt viktigt för mindre folkrika länder som Sverige, vars EU-parlamentariker utgör en väldigt liten del av parlamentets antal. Därför är det särskilt allvarligt att ministerrådet är den EU-institution som fungerar överlägset sämst. Ministerrådet har kraftiga problem med transparens, till och med på så basala punkter som att kunna granska hur ens företrädare har röstat, och lobbyism som närmar sig korruption. De som representerar mig i ministerrådet har svag anknytning till demokratin, då de är utsända av regeringen, som endast är indirekt folkvald.
Piratpartiet vill reformera ministerrådet kraftigt. Istället för att medlemsländernas regeringar ska kohandla i hemlighet om sina intressen, långt från folklig insyn och makt, vill vi införa en europeisk senat. Senatorerna ska vara direkt folkvalda och inte utsedda av varken nationella parlament eller regeringar. Varje land ska ha rätt till lika många senatorer, vilket garanterar att senaten utgör en motvikt till EU-parlamentets sammansättning. Detta behöver inte förändra maktbalansen mellan länderna i ministerrådet, utan majoritetskraven kan överföras direkt till senaten.
Piratpartiet vill också reformera hur svensk EU-politik förs. Idag företräds inte folkets intressen i svensk EU-politik, beroende på ett par institutionella brister. I Sverige är det riksdagen som ska stifta lagar, inte regeringen. Det är en fundamental del av svensk maktdelningspolitik och grunden för vår parlamentariska demokrati. Idag är stiftandet av EU-lagar minst lika relevant som stiftandet av nationella lagar, men i arbetet med EU-lagar har regeringen företräde framför riksdagen. I teorin ska regeringens EU-politik beredas i EU-nämnden, men denna har varken tid, kompetens eller möjlighet att göra mycket mer än att i efterhand knäppa regeringen på fingrarna vid särskilt allvarliga snedsteg.
I Sverige har gedigna utredningsarbeten och tillhörande remissrundor historiskt varit goda garanter för väl genomtänkt och förankrad lagstiftning. När det gäller Sveriges EU-politik i ministerrådet frångås dock denna goda praktik. Utredningar och remissrundor används som regel först efter att de viktiga politiska besluten tagits, och berör nästan bara rena implementationsfrågor för redan stiftade lagar.
Därför vill vi att:
§8 Ministerrådet avskaffas och ersätts med en europeisk senat;
§9 Varje medlemsland får rätt till två senatorer;
§10 Senatorerna direktväljs på personliga mandat;
§11 Grundlagen ändras så att EU-lagstiftning utgör ett regeringsärende, och därmed omfattas av kravet på lagstiftning genom samråd;
§12 Regeringens praxis förändras så att det sätt man försöker påverka EU-lagar på redovisas transparent;
§13 EU-nämnden avskaffas och lagstiftningsärenden på EU-nivå istället hanteras av det riksdagsutskott som hanterar det relevanta politikområdet.
4. Valutaunionen
En valutaunion kräver en samordnad ekonomisk politik, och idag finns det inte några demokratiska, transparenta mekanismer eller förutsättningar för att skapa en sådan i EU. Därför ska Sverige behålla kronan som valuta och inte införa euro. Sverige bör också behålla kronans flytande växelkurs och inte ansluta sig till ERM. Sverige ska inte garantera andra staters statsskulder.
Därför vill vi att:
§14 Sverige fortsatt inte inför euron som valuta.