Zooms censur av universitetssamtal är en försmak av TERREG

4 december, 2020

Att Zoom väljer att stoppa universitetssamtal med hänvisning till att deras användaravtal förbjuder terrorism är inte bara ett stort problem för den akademiska friheten i en tid när många universitet gjort sig strukturellt beroende av Zoom, utan också en försmak av den omfattande privatiserade nätcensur som TERREG kan komma att innebära.


I september valde Zoom att blockera ett digitalt klassrum på San Francisco State University, för att en av deltagarna i arrangemanget var Leila Khaled. Övriga deltagare var bland annat aktivister från frihetsrörelser i Sydafrika och judiska Voice for Peace. Samtalet skulle handla om genus och sexuell rättvisa i arabvärlden. Efter Zooms beslut tog Facebook bort evenemanget och Youtube blockerade livestreamen. Flera andra Zoom-samtal vid New York University och University of Hawaii med Leila Khaled har också stoppats, samt en årlig åminnelse av massakern på Himmelska Fridens Torg (Tiananmen Square) med amerikanska och kinesiska aktivister.

Vi har ett par viktiga lärdomar att ta med oss från detta, som bör influera hur vi reglerar internet framöver.

1. Infrastruktur ska inte avgöra vilken kommunikation som är tillåten.

Zoom utgör en infrastruktur för internet, precis som internetleverantörer, routrar eller domännamnsregistratorer. Infrastruktur ska vara neutralt inställd till vad människor gör med den. Människor, företag och i Zooms fall särskilt universitet och skolor, är strukturellt beroende av denna infrastruktur för sin verksamhet och vardag. Vi vill inte att en ägare av vägen fram till universitetshuset ska kunna tvinga ett universitet till att ställa in en debatt genom att hota med att stänga av vägen. Samma sak med vattenleverantören eller elleverantören.

Akademiska samtal som hålls via Zoom är inte en del av Zooms verksamhet; Zoom levererar en infrastruktur. Det hade varit en annan sak ifall Zoom var en partner i själva samtalen eller stod värd för dem. Men så är inte fallet.

Precis som vi anser det rimligt att man kan stämma en publicist för förtal, men inte publicistens hyresvärd, bör våra juridiska normer särskilja Zoom som infrastruktur från de som arrangerar samtal ovanpå denna infrastruktur.

2. TERREG kommer leda till censur.

Zoom hänvisar till sitt användaravtal, som bland annat innehåller en klausul om att de följer ”anti-terror laws”. Det för osökt tankarna till artikel 5 i EU-kommissionens förslag till TERREG: att myndigheter ska få rätten att anmäla innehåll till plattformar att granska mot sina användaravtal.

TERREG ger också myndigheter rätten att anmäla innehåll på plattformar som bryter mot lagen, men i artikel 5 rör det sig alltså inte om olagligt innehåll, utan om sådant som kan bedömas bryta mot plattformars användaravtal.

Varför denna möjlighet behövs när myndigheterna redan getts befogenhet att beordra plattformar att ta bort sådant som faktiskt utgör terrorisminnehåll är en god fråga…

Genom att hänvisa till plattformars användaravtal snarare än lagen görs rättskipningen privat: plattformarnas juridik upphöjs till EU-lag. De flesta stora plattformar inkluderar möjligheten att ta bort vad de vill av vilken anledning de vill i sina användarvillkor, och det är därmed inte långsökt att tänka sig att de kommer ta bort allting som anmäls av myndigheter genom TERREG. Det vore onekligen den enklaste vägen att gå för plattformarna.

Frågan om TERREG lyftes i riksdagens justitieutskott i oktober 2018 och EU-nämnden månaden därpå. Där gav samtliga partier sitt stöd för den linje som regeringen uttryckt i promemoria 2018/19:FPM6: stöd för kommissionens förslag.

Piratpartiet har avkrävt regeringen mer exakta svar på hur man ställt sig till TERREG i ministerrådet, men än så länge har vi inte fått några svar. För Piratpartiet är det ett självklart hot mot medborgarnas frihet att öppna dörrarna för censur med hänvisning till obskyra användaravtal.

3. Universiteten behöver frigöra sig från Zooms (och andras) kontroll

Och sist men inte minst visar situationen på faran med att institutioner som universitet är närmast fullständigt beroende av enskilda företags produkter. Särskilt för universitet är yttrande- och åsiktsfriheten viktig och att låta privata intressen diktera vad som får diskuteras vid akademin är ett hot mot den akademiska friheten.

Om neutrala, pålitliga infrastrukturella tjänster för institutioner som universitet inte existerar är det hög tid att bygga och använda dem. Universitet har pengar nog att stötta projekt som Jitsi, fri programvara som de själva kan ha total kontroll över, istället för att lita på Zoom. Precis som man har resurserna i offentlig sektor att bryta beroendet av Microsoft, om man vågar satsa på fri mjukvara och digital suveränitet.

Läs mer hos EFF.