När journalister missar de viktiga motfrågorna

Sveriges Radio har gjort ett inslag om Polisens önskan att avlyssna även personer som inte är misstänkta för brott eller inblandade i en utredning.

Inslaget innehåller följande utbyte:

Vi behöver en förändrad lagstiftning som ger oss större möjligheter att lyssna på krypterade telefoner

Mats Löfving, biträdande rikspolischef

Även av personer som inte är misstänkta?

Monica Saarinen, journalist vid SR

I ett underrättelsesyfte, precis! Människor som ännu inte ingår i nån brottsutredning. Utan människor som på ett tydligt sätt kan kopplas till gängkriminalitet.

Mats Löfving

Så, polisen vill få större möjligheter att avlyssna krypterade telefoner. Vad man då behöver fråga är: ”hur?”. Handlar det om att förbjuda effektiv kryptering genom att introducera krav på bakdörrar eller liknande, som regeringen tidigare varit inne på och som ser ut att kunna bli en del av den kommande Digital Services Act?

Löfving lyfter senare att man under sommaren fått tillgång till meddelanden som skickats genom de krypterade telefonerna Encrochat, och att man vill ha större möjligheter till ”den här typen av ingångar i krypterade telefoner”. Sättet polisen fick tillgång till Encrochat-meddelanden var dock inte genom försvagad kryptering. Fransk polis identifierade de centrala servrarna som distribuerade appen Encrochat till anslutna telefoner, hackade dem och använde den kontrollen för att skicka ut en uppdatering av appen som innehöll malware och avlyssna meddelanden innan de krypterades, vilket gav dem möjlighet att i flera månader tyst samla in alla meddelanden som skickades över Encrochat.

Så, vad är det konkret som polisen vill få möjlighet till här? Lagen om hemlig dataavläsning ger dem redan möjlighet till liknande operationer. Det vore en relevant fråga att ställa.

Inte för att frågan om man vill avlyssna människor som inte är misstänkta för brott är irrelevant. Den är viktig att ställa. Men sen missar reportern den uppenbara följdfrågan: vilka människor som inte är misstänkta för brott vill polisen avlyssna? Vad innebär det att kunna ”tydligt kopplas” till gängkriminalitet utan att vara en del av pågående utredning?

Viss vägledning kan fås av lagen om hemlig dataavläsning, som ger tillstånd att hacka även individer som inte misstänks för brott, så länge de har kontakt med eller rör sig på samma platser som misstänkta.

Ett tillstånd enligt första stycket som gäller kommunikationsavlyssnings-, kommunikationsövervaknings- eller platsuppgifter får, om inte annat anges i 5 §, även avse ett avläsningsbart informationssystem som det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte under den tid som tillståndet avser har kontaktat eller kommer att kontakta.

Ett tillstånd enligt första stycket som gäller kameraövervakningsuppgifter får endast avse en plats där den misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. En sådan plats får dock inte vara någons stadigvarande bostad.

5 §   Ett tillstånd till hemlig dataavläsning enligt 4 § som gäller kommunikationsövervaknings- eller platsuppgifter får även beviljas för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott som avses i 4 §. Avläsning eller upptagning av kommunikationsövervakningsuppgifter får då endast avse förfluten tid.

Hemlig dataavläsning enligt första stycket får endast avse ett avläsningsbart informationssystem som har använts vid ett brott eller i anslutning till en brottsplats vid brottstidpunkten eller som av någon annan anledning är av synnerlig vikt för utredningen.

Lagen om hemlig dataavläsning

Många frågetecken runt exakt vad det är polisen vill alltså, även om grundtanken är enkel: man vill hacka och övervaka fler personer, oavsett deras koppling till brottslighet.