Efter att EU förra året lagstiftade om en så kallad ”länkskatt” har nu Australien följt efter med en variant på samma tema.
EU:s upphovsrättsdirektiv innehöll artikel 11/15, vilken innebar en utvidgning av närstående rättigheter till nyhetsartiklar, så att förlag fick upphovsrätt till hela texterna. För att andra ska få lov att publicera utdrag ur nyhetsartiklar måste de nu på förhand införskaffa licens från förlaget.
Rent konkret innebär direktivet ett förbud mot sådana automatiska utdrag som brukar medfölja länkar på sidor som Facebook, Twitter et cetera, när länken leder till nyhetsmedia.
I Australien har man valt en annorlunda väg, men som leder till samma slutpunkt: nätplattformar – och här nämner man explicit Facebook och Google – ska betala traditionell media för länkar som leder till traditionell media.
Facebook och Google har gått till motoffensiv, precis som i Frankrike, och säger att man helt enkelt kommer stoppa möjligheten att länka till traditionell australisk media ifall lagen går igenom.
När man analyserar det här händelseförloppet är det viktigt att kunna ha mer än en tanke i huvudet samtidigt. I den här diskussionen blandas ofta flera olika relaterade, men separata frågor med varandra på ett vilseledande sätt.
- Om man inte vill att ens material dyker upp på plattformar kan man redigera sin robots.txt.
Varje hemsida har en textfil som heter robots.txt. Den innehåller instruktioner för robotar, t.ex. Googles sökmotors indexerare, som besöker sidan. Den som inte vill att robotar ska indexera ens sida alls eller bara använda rubriken kan redigera sin robots.txt.
Det är alltså uppenbart att konflikten inte handlar om att Google/Facebook ”stjäl” innehåll från medier, utan om att dessa medier helt frivilligt delar med sig av information till plattformarna, trots att de inte måste.
De flesta medier ser dessutom till att arbeta för att hamna högt upp i Googles sökrankningar och delar sitt egna material på Facebook.
2. Det är uppenbart att Facebook, Google inte räds konkurrens och att de har en monopol-position.
Att både Facebook och Google utan tvekan säger att man helt enkelt kommer ta bort australisk media från sina nätverk säger med all önskvärd tydlighet att de inte är rädda för att någon konkurrent skulle kunna ha bättre material än de själva (genom att betala licens och då kunna dela australisk media).
Det är också tydligt att de två företagen tillsammans har ett duopol på annonsmarknaden. De kontrollerar mer än 99% av förmedlingen av digitala annonser. Vilket för oss vidare till…
3. Bakgrunden till lagförslaget är inte att Facebook/Google konkurrerat ut produktionen av journalistik, utan distributionen av annonser
Det är inte så att traditionell media blöder för att Facebook/Google konkurrerat ut dem när det kommer till att producera journalistik. Traditionell medias affärsmodell har varit att förmedla annonser genom att fånga intresse med hjälp av journalistik. Den affärsmodellen har krossats av att techjättarna är mycket bättre på att förmedla annonser än vad traditionell media är.
Det betyder att traditionell media fortfarande är dominerande inom journalistik, men totalt utkonkurrerade på annonsmarknaden. Det är deras problem att lösa att hitta en ny affärsmodell som fungerar, där man faktiskt är bättre än sina konkurrenter. Vissa tendenser hitåt kan skönjas i att allt fler medier går över till större del finansiering via prenumerationer.
4. Vi behöver effektiv konkurrenslagstiftning som angriper de digitala monopolen.
Det är helt sant att vi har ett akut behov av att angripa de monopolföretag som koloniserat internet. Men sättet att göra det på är inte att ålägga nätföretag massa krav och avgifter, för att försöka hålla gammelmedia vid liv; då fortsätter vi gräva vallgravar runt monopolen som stoppar konkurrens.
Vägen framåt är istället att applicera klassisk konkurrenspolitik när det kommer till att bryta upp konkurrenshämmande sammanslagningar och uppköp, stoppa koncentration av ägande inom samma branscher.
Men också att angripa fundamenten för deras monopol – sättet som de låser in användare och kunder i sina ekosystem. Piratpartiet vill lagstifta om krav på interoperabilitet, dataportabilitet och transparens. Vi vill legalisera att skapa tjänster som integrerar med t.ex. Facebook, utan att behöva Facebooks tillåtelse. En gång i tiden var det så Facebook blev stora, genom att möjliggöra för användare av Facebook att prata med sina gamla kontakter på Myspace. När sen Facebook var dominerande stämde man Power Ventures, som gjorde samma sak mot Facebook, och vann. Detta juridiska skydd för att resa murar runt dominerande tjänster behöver vi riva.
Det finns ännu mer vi bör göra, som att faktiskt ställa jättarna till svars för den omfattande övervakning de sysslar med. Vi behöver upprätthålla GDPR, stoppa ett nytt dataöverföringsavtal mellan EU och USA, och genomdriva ePrivacy-förordningen.
5. Det är inte så att Facebook/Google tar tidningarnas artiklar, de länkar till dem.
När medier beskriver vad som händer på nätet kan man lätt få intrycket att Facebook/Google återpublicerar de artiklar som medierna producerat, så att läsare inte besöker medierna, utan stannar på Facebook/Google.
Det är inte sant. Vad plattformarna sprider är länkar till artiklarna, vilket innebär mer spridning, inte mindre.
6. Facebook/Google kontrollerar läsarna och styr vilka artiklar som sprids.
Däremot är det så att de dominerande plattformarna i hög utsträckning kontrollerar vad som läses och vad som inte läses. De kan se till att vissa medier får spridning, medan andra stoppas. Detta är ett stort samhällsproblem, men det löses inte genom att befästa vissa medier som kanoniska och tvinga plattformarna att sprida just dessa. Istället behöver vi, som ovan beskrivet, angripa fundamenten för jättarnas makt – deras monopol.
Sammanfattning
>Sammanfattningsvis är vi alltså motståndare till länkskatt, vare sig i europeisk eller australiskt format. Inte för att vi har någon förkärlek till Facebook eller Google, utan för att det är fel väg att gå. För att säkra fri journalistik behöver medierna hitta andra affärsmodeller och monopolen brytas upp.
Läs mer hos Femte Juli, Techdirt, Ars Technica och TechCrunch.