I Tyskland har debatten fokuserat på artikel 11/15 om länkskatt. Deras motsvarighet till finansdepartementet har i ett brev till justitiedepartementet dragit ”röda linjer” gällande vad man kan acceptera i implementeringen av artikel 11/15.
Finansdepartementets första krav gäller hur korta utdrag ur nyhetsartiklar som ska vara tillåtna att reproducera. Justitiedepartementets förslag var att huvudregeln skulle vara åtta ord. Finansdepartementet vill stryka detta helt, eftersom det skulle ”begränsa pressförlagen för mycket”. Istället vill man rakt av implementera den text som står i direktivet (på svenska: ”användning av enskilda ord i, eller mycket korta utdrag”, för att ge pressförlaagen större utrymme.
Finansdepartementets andra krav är att man ska ta bort den fördelning av vinsten från länkskatten som föreslagits. Direktivet kräver att journalister och författare av de faktiska texterna ska ta del av en rimlig andel av inkomsten från länkskattens licenser. Justitiedepartementets förslag var att de skulle ta del av åtminstone en tredjedel av vinsten. Finansdepartementet ställer nu krav på att helt ta bort specificeringen och vill lämna till förlagen och journalisterna att själva göra upp om hur fördelningen ska se ut.
Särskilt för frilansjournalister kommer det med stor sannolikhet leda till att man inte ser röken av de pengar som länkskatten kommer generera. Så mycket var retoriken om att upphovsrättsdirektivet var till för att se till att kreatörer får mer betalt för sitt arbete.
Förbundskanslerns kansli har också krav på hur artikel 11/15 ska implementeras. De vill ta bort ett ord ur implementeringen av artikel 11/15 som föreslagits: ”hierzu” (ungefär: ”för detta syfte”). Konsekvensen blir att pressförlagen besitter ensamrätt att tillgängliggöra och reproducera material från tidningarna de ger ut till nätplattformar, oavsett syfte.
Tidigare har det talats om att målet med länkskatten är att få nyhetsindex att betala pressförlagen för de nyheter man indexerar i till exempel Google News och liknande tjänster. Nu är det tyska förslaget att Google även ska behöva betala licens för att få lov att indexera nyheterna över huvud taget – alltså göra dem sökbara på Google.
Google riskerar en situation där de kan åtalas för konkurrensbrott ifall de inte alls indexerar nyheter i sin sökmotor, men måste betala licensavgifter på pressförlagens villkor ifall de gör det.
”Kraven från finansdepartementet och förbundskanslern låter som om de kommer direkt från chefslobbyisten vid Axel Springers penna”
Julia Reda, f.d. tysk EU-parlamentariker för Piratpartiet
När det kommer till artikel 13/17 har Tyskland valt att följa direktivets text, och undvikit de radikalare tolkningarna som Frankrike och Nederländerna visat tidigare. Man har dock anpassat lagen på ett par sätt som är värda att uppmärksamma och driva på för även i Sverige.
För det första inför man ett tydligt parodiundantag i Tyskland.
För det andra inför man en light-version av ”fair use” i lagen – icke-kommersiella uppladdningar som innehåller 20 sekunders film, 20 sekunders ljud, 1000 tecken text eller en bild ska skyddas. Plattformar vars användare nyttjar det här undantaget ska ersätta upphovsrättsindustrin via kollektiva insamlingsorganisationer.
För det tredje inför man vissa krav på upphovsrättsindustrin i relation till möjligheten att kräva filtrering av uppladdningar. Upphovsrättsinnehavare som upprepat kräver att lagligt material eller material som de inte äger rätten till ska blockeras – vilket är väldigt vanligt idag – kan uteslutas från möjligheten att kräva nedtagningar. De kan dessutom bli ersättningsskyldiga för eventuella skador, både gentemot plattformen och uppladdaren. För de många nätkreatörer som idag får sina intäkter stoppade eller stulna av upphovsrättsindustrin kan detta vara en väldigt viktig förändring.
Dessutom ska de plattformar som upprepat överblockerar användares uppladdningar kunna bli stämda av konsumentskyddsorganisationer. Här finns det mycket viktigt att inspireras av för den kommande svenska implementeringen av upphovsrättsdirektivet!