Frankrike har, som många andra europeiska länder (däribland Sverige), en lag om datalagring. Lagen tvingar internetleverantörer att samla in och lagra känsliga uppgifter om sina kunder. Bland dessa uppgifter finns till exempel hur de rör sig, vilka de pratar med och vilka webbsidor de besöker. Vissa myndigheter har sen rätten att begära tillgång till denna information. I höstas underkände EU-domstolen den franska datalagringslagen på grund av dess flagranta brott mot medborgarnas rätt till ett privatliv.
Den franska regeringen vägrar dock att acceptera detta. Den har vidtagit två åtgärder. Den första åtgärden är att be den franska högsta domstolen att ignorera EU-domstolen och låta datalagringslagen kvarstå i sin nuvarande form. Det är i praktiken vad som hänt i Sverige, där en ny datalagringslag – närmast identisk med den föregående – stiftades efter att EU-domstolen 2016 underkände vår datalagringslag. Tyvärr har EU-kommissionen indikerat att man inte tänker upprätthålla EU-fördragen i frågan om datalagring, utan blunda för problemet.
Den andra åtgärden är nästan mer häpnadsväckande. Den franska regeringen har gått ut med att man vill ändra EU:s fördrag och stadgan om medborgarnas grundläggande rättigheter, med målet att försvaga skyddet för medborgarens rätt till privatliv, dataskydd och yttrandefrihet. Det är förvisso ärligare än att ignorera dessa lagar, vilket är Sveriges sätt att hantera problemet. Men det hindrar inte att en sådan process som Frankrike vill se utgör ett enormt och verkligt hot mot medborgarnas grundläggande rättigheter, och därmed potentiellt fundament för demokratin.
Piratpartiet är den enda politiska kraften i Europa som konsekvent försvarar medborgarnas grundläggande rättigheter till privatliv och yttrandefrihet. Därför är vi motståndare till datalagringen, FRA-lagen, TERREG, upphovsrättsdirektivet, att förbjuda effektiv kryptering, med mera.