Deadline för att implementera upphovsrättsdirektivets krav på uppladdningsfilter – artikel 13/17 – närmar sig. 7 juni i år ska direktivet vara lag i alla EU-länder. Ett efter ett har olika länder presenterat olika varianter av kravet på att upphovsrättsskyddat material automatiskt ska stoppas på digitala plattformar. Frankrike har varit mest aggressiva i sitt stöd för upphovsrättslobbyns syn på hur lagen ska implementeras, länder som Österrike har följt kommissionens kompromisslinje och Finland har gått längst bort från uppladdningsfiltren. I Tyskland har debatten om artikel 13/17 varit intensivast, vilket bland annat ledde till att den tyska regeringen lovade att man inte skulle införa några uppladdningsfilter. Därför är det intressant att nu se Justitiedepartementets senaste förslag till lagstiftning, vilket inkluderar uppladdningsfilter. Vi väntar fortfarande med spänning på vad den svenska regeringen ska föreslå.
Hur ser den tyska implementationen av artikel 13/17 ut?
>I tidigare förslag som lagts fram i Tyskland har man infört ett nytt undantag från upphovsrätten för ”små” användningar av upphovsrättsskyddat material. Konkret skulle man undanta video- och ljudupptagningar under 20 sekunder, texter under 1000 tecken och bilder mindre än 250 kilobyte. Enligt förslaget skulle plattformar inte censurera upphovsrättsintrång som höll sig inom dessa gränser.
Den idén har Tyskland nu förkastat. Istället har man ett koncept om att viss användning av upphovsrättsskyddat material ska förutsättas vara laglig och alltså inte blockeras automatiskt, men att grundprincipen är att uppladdningsfilter ska stoppa upphovsrättsintrång. För att en användning av upphovsrättsskyddat material ska förutsättas vara lagligt måste tre krav uppfyllas:
- Max 50% av originalverket används.
- Originalverket kombineras med något annat.
- Användningen måste vara liten, det vill säga ett icke-kommersiellt bruk av mindre än 15 sekunder ljud eller video, 160 tecken text eller 125 kilobyte bild); eller aktivt flaggats av uppladdaren som omfattat av ett av upphovsrättens undantag (t.ex. för undervisning).
Om en uppladdning uppfyller dessa krav så ska plattformar inte blockera den, utan informera relevanta rättighetshavare om deras möjlighet att överklaga blockeringen. Om uppladdningen inte uppfyller kraven ska plattformar blockera den, och sedan informera användaren om möjligheten att överklaga.
Tills dispyten är löst förändras ingenting i normalfallet. Men om rättighetshavaren som överklagar ett beslut är ”pålitlig” och utfört manuell granskning kan de besluta att användningen av deras verk är ett uppenbart intrång och kommersiellt skadligt och därmed ska plattformen omedelbart blockera materialet, även om dispyten inte är löst.
Problem med det tyska angreppssättet
>Det första problemet som är uppenbart är den löjligt lågt satta gränsen på 160 tecken. Det är knappt mer än vad som ryms i en tweet och mindre än många meningar. Gränsen är resultatet av kraftiga påtryckningar från den tyska förlagsindustrin (som också var pådrivande för att få till artikel 11 – länkskatten). De vill kunna automatiskt blockera användning av deras nyhetstexter, vilket uppnås med en så löjlig tröskel för laglig återanvändning som 160 tecken.
Det andra problemet är att det första kriteriet, att max 50% av originalverket får användas leder till att mängder av helt lagliga återbruk av upphovsrättsskyddat material kommer blockeras.
Det tredje problemet gäller överklaganden. Dessa ska hanteras inom en vecka. Hur ska plattformar kunna hantera tusentals, kanske hundratusentals överklaganden varje månad, med ett sådant tempo?
Läs mer hos den tyska regeringen, Femte Juli-stiftelsen och Communia.