Det senaste landet att offentliggöra sin modell för att implementera artikel 13/17 är Finland. Finland följer inte Frankrike/Nederländerna/Kroatien, som aggressivt implementerat kravet på uppladdningsfilter och i princip struntat i användarnas rättigheter. De följer inte heller Tyskland/Österrike, som försökt skydda användarna genom att bland annat tillåta dem att ”för-flagga” uppladdningar som lagliga, vilket gör att de släpps igenom filtret och måste hanteras var för sig av rättighetshavare som vill blockera dem.
Finland har istället hittat ett annat sätt att implementera artikel 13/17, där de kringgår kravet på uppladdningsfilter.
Finlands modell är att alla uppladdningar går igenom ett filter som matchar dem mot en databas på kända upphovsrättsskyddade objekt givna av upphovsrättsindustrin. Så långt är modellen samma som i övriga länder, men skillnaden är att i övriga länder ska sedan filtret automatiskt blockera uppladdningar som flaggas i filtret, medan i Finland ska filtret bara automatiskt rapportera uppladdningen till rättighetshavare. Rättighetshavaren måste sedan ta beslut om ifall man vill att varje enskild uppladdning ska blockeras.
Så långt låter modellen bra – vi undviker automatisk förhandscensur av internet via filter! Problemet är att rättighetshavare fortfarande sitter på makten att censurera alla yttranden, då deras beslut om ifall något utgör ett intrång eller inte är bindande för plattformen, som måste blockera vad rättighetshavarna vill.
Det är sedan upp till användaren att överklaga och driva process genom en ADR (Alternative Dispute Resolution) eller sedan rättsväsendet.
Finlands modell befriar plattformarna från allt ansvar utom att köpa in filter-tekniken (svår uppgift för de små, enkel för de stora som sätter branschstandarden). De kan inte hållas ansvariga för några felaktiga blockeringar, då det är rättighetshavarna som tar alla besluten.
Upphovsrättsindustrin får å andra sidan större möjligheter till censur av internet, men på bekostnad av att behöva ta beslut i varje enskilt fall, där de avkrävs motivering i varje.
För användare låter det positivt till en början att slippa filtreras automatiskt, men det är inte nödvändigtvis sant att upphovsrättsindustrin är en snällare censor än ett filter. Dessutom försvåras situationen för de användare som vill utnyttja undantagen i upphovsrätten, då filtren kommer flagga deras uppladdningar och rättighetshavare ha möjlighet att ta bort uppladdningen. För att utnyttja undantag i upphovsrätten kan det i praktiken bli så att man måste gå till ADR eller rätten i varje enskilt fall.
”Furthermore, the proposal requires substantial efforts from uploaders who want to exercise their right to use third party content under exceptions and limitations or who want to make sure that other types of legitimate uses are not wrongfully blocked. The model is based on the idea that users justify their use of third party content at upload. While this may make sense when sharing more elaborate creations, it seems unrealistic and unwanted to expect users to include justifications with every upload in more casual sharing contexts common on many social media platforms. Even if users make the effort of providing justifications for their use of third-party content, they have no guarantee that rightsholders will actually take those justifications into account when issuing blocking requests. In addition, the amount of information that users need to provide for “deblocking requests” will likely discourage a substantial portion of uploaders from trying to contest unjustified blocking by rightsholders.”
Communia om den finska modellen