En av de saker samtliga deltagare i pågående partssamtal kring implementeringen av artikel 13/17 kunnat enas om är att processen kring upphovsrätt på stora nätplattformar idag präglas av en brist på transparens. Dock är de olika parterna inte överens om var bristen är värst.
Upphovsrättsindustrin är frustrerad av sin brist på insyn i plattformarnas system för att hantera rättighetsanspråk.
Plattformarna menar att det inte går att lita på att rättighetshavarna använder de system de får ta del av på ett ansvarsfullt sätt. Många rättighetshavare gör till exempel anspråk på material som inte är deras.
Grupper som representerar användares rättigheter tycker till slut att transparensbristen är värst när det kommer till automatiska blockeringar av uppladdat material på plattformar.
Alla dessa områden lider av brist på transparens. Men varför? En stor anledning är att stora plattformar och upphovsrättsindustrin valt att sluta hemliga privata avtal som reglerar upphovsrättssystemen på plattformarna. Båda parterna har under partsdialogerna kring artikel 13/17 gömt sig bakom dessa avtal när information om deras agerande efterfrågats. Tyvärr har inte kommissionen som värd för samtalen kunnat tvinga fram mer transparens på området. Det innebär att vi idag saknar gedigen empirisk grund för diskussionerna utan måste lita till inblandade parters ord.
En stor och viktig fråga för framtida samtal kring artikel 13/17 gäller huruvida de filtersystem som krävs kommer få fortsätta hanteras som privata verktyg, reglerade av hemliga avtal mellan upphovsrättsindustrin och plattformarna. Så är det idag, och det har lett till en situation där allmänheten inte kan granska systemen, reglerna kan hittas på eller försvinna när som helst och de vars levebröd faktiskt påverkas av dessa filters beslut lever i otrygghet. Att åtgärda detta (utrymme finns i paragraf 17(8) i artikel 13/17) skulle tyvärr kräva mer politiskt mod än kommissionen visat hittills i processen.
Hur transparenta de system som artikel 13/17 kräver kommer vara är en av de viktigaste frågorna i implementeringsprocessen. Piratpartiet har länge drivit att upphovsrättsskyddade verk borde registreras i en öppen, sökbar nationell databas. I partssamtalen kring artikel 13/17 har grupper som representerar användarnas intressen lyft vikten av en dylik databas som bas för anspråk på material på plattformar och att aktioner som följer på dessa anspråk också ska lagras i databasen.
Ett dylikt projekt hade hjälpt användare som behöver hantera felaktiga anspråk på deras material och efterföljande censur, plattformar som behöver hantera rättighetshavare som utfärdar bedrägliga anspråk och rättighetshavare vars material tas i anspråk av andra aktörer.
Läs mer hos Communia.