Internetleverantören Bahnhof avslöjar att Sverige fortsätter vara ett tillhåll för upphovsrättstroll. Under 2020 har hittills har mer än 40 000 svenskar blivit utsatta för utpressningsbrev där de hotas med dyra rättegångar för fildelningsbrott om de inte betalar upp emot 10 000 kronor i förlikning.
Sedan 2016 har nästan 200 000 svenskar fått ta emot Ipred-utpressningsbrev. Pengarna – och det rör sig om runt en miljard kronor – landar i fickorna hos advokatbyråer, skumma troll-företag och porrbranschen.
Brevutskicken möjliggörs av Ipred-lagen och datalagringslagen, som tvingar internetleverantörerna att ha uppgifter om sina kunder att lämna ut. I praktiken har dessa lagar lett till att upphovsrättstroll kan bedriva maffialiknande indrivningsverksamhet mot oskyldiga svenskar. Det är utan tvekan dags för Sverige att riva upp både Ipred-lagen och datalagringslagen!
Var det verkligen det här som var tanken med Ipred?
Den uttalade motivationen bakom Ipred-lagen var att möjliggöra för rättighetshavare att driva civilrättsliga mål mot de som bröt mot olika immaterialrätter. Den som satt på upphovsrätter skulle få det enklare att stämma fildelare, helt enkelt. Problemet för rättighetshavarna hade tidigare varit att de inte visste vem de skulle stämma – de kunde se ip-adresser i torrent-svärmar, men visste inte vilka personer som gömde sig bakom ip-adresserna.
Med Ipred-lagen fick de möjlighet att gå till Patent- och Marknadsdomstolen för att begära att internetleverantörer lämnar ut personuppgifter kopplade till specificerade ip-adresser. Det skulle sen möjliggöra för rättighetshavarna att driva civilrättsliga mål.
Oavsett vad man tycker om detta uttalade syfte med Ipred-lagen, så borde man inte ha svårt att erkänna att verkligheten har blivit annorlunda. Ipred-lagen används inte för att driva civilrättsliga mål, utan trollen som nyttjar den försöker tvärtom undvika att hamna i domstol. De vill inte riskera prejudikat som försvårar deras verksamhet.
Därför skickar trollen ut brev där de uppmanar mottagaren att sätta in pengar på trollens bankkonto, så lovar de att aldrig stämma brevmottagaren. Då slipper de dyra rättegångar, slipper försöka bevisa att intrång faktiskt begåtts, och de kan håva in storkovan utan att göra något samhällsnyttigt arbete.
Det är värt att understryka igen: Ipred-lagen används inte för att ta fildelare till domstol, utan för att utpressa oskyldiga. Hur någon kan ställa sig bakom det – oakttat ens allmänna syn på upphovsrätten – är förbluffande.
Det är mycket lönsammare med utpressning än rättvisa
Den exakta summa som trollen begär i sina brev varierar – vi har sett allt från 4 000 till 10 000 kronor. Sedan 2016 har trollen skickat ut 187 101 utpressningsbrev. Någonstans mellan 748 404 000 och 1 871 010 000 kronor har man alltså begärt ut från svenska medborgare, varav många troligen oskyldiga.
Att skicka lagliga utpressningsbrev är uppenbarligen en lukrativ verksamhet. Troligen betydligt lukrativare än att söka rättvisa genom att faktiskt driva civilrättsliga mål mot de människor man faktiskt misstänker för upphovsrättsintrång. Att trollen uppenbarligen inte bryr sig om rättvisa görs tydligt av att man inte dragit en enda person som inte betalat inför domstol.
Vilka är det som tjänar pengarna?
Det är svårt att exakt följa hur mycket pengar som trollen dragit in och exakt vilka företag som tagit del av kakan. Men vi kan identifiera vissa mönster genom att granska rättsfallen från Patent- och Marknadsdomstolen.
Bland de upphovsrättsskyddade verk som breven omnämner dominerar pornografisk film. Ett av de största företagen i branschen – MindGeek, företaget bakom PornHub – står bakom tiotusentals brev sedan oktober 2019. De har skickat ut runt 17 000 brev där de begärt 7000 kronor i varje, för en ynka vinst på 116 miljoner kronor. Svenska Dagbladet uppskattar att två tredjedelar av utpressningsbreven gäller porr.
Men det är när man tittar närmare på mellanhänderna mellan rättighetshavarna och advokatbyråerna som skickar ut själva breven som situationen blir mer svårgenomtränglig.
I de flesta fallen är det två företag inblandade, ett företag som sitter på rätten att driva civilrättsliga mål för intrång i ett antal uppköpta upphovsrätter, och ett företag som står för ”bevismaterialet” gällande själva intrången.
Vanligt förekommande företag i den här kategorin är till exempel Copyright Management Services, MaverickEye, Texcipio, och Excipio.
Samtliga är knutna till ett ökänt tyskt företag – GuardaLey – och en av deras ägare – Patrick Achache. Vi har alltså samma företagsgrupp bakom både bevisföringen och insamlingsverksamheten. Denna intressekonflikt har inte gjort att Patent- och Marknadsdomstolen ifrågasatt bevismaterialet (som framför allt kommer från MaverickEye), eller ens granskat hur bevismaterialet tagits fram.
GuardaLey har haft en skandalkantad historia, med bland annat bedrägeriåtal riktade mot dem från deras egna advokater och utpressningsbrev skickade till personer som de anklagat för att ha fildelat i framtiden. Förra året fann en dansk domstol att Copyright Management Services inte ens satt på de upphovsrätt man hävdade, och alltså inte hade någon rättslig grund för sina skadeståndsanspråk.
Med åren har trollen blivit mer sofistikerade och ett företag vid namn Mircom har blivit mer närvarande i branschen. Mircom är ett postlådeföretag på Cypern, och där slutar spåren.
De som drar in storkovan på att hota svenskarna är alltså porrindustrin, bedragare och postlådeföretag. Inte direkt de svältande artister man sålde in Ipred-lagen med.