10 år sedan Ipred-lagen infördes

Den 1 april var det 10 år sedan den då kontroversiella Ipred-lagen infördes och såhär ett decennium senare är det en lämplig tidpunkt att uppmärksamma dess praktiska konsekvens – att ungefär hundra tusen svenskar har fått ta emot hotbrev från skumraskföretag.

Bara under 2018 har ungefär sextio tusen svenskar fått ett brev på posten som berättar för dem att de kommer dras inför domstol och stämmas på miljonbelopp för fildelning om de inte betalar in ett par tusenlappar på ett specificerat konto.

Breven kommer mestadels från advokatbyråer som anlitats av olika frontföretag för det välkända tyska upphovsrättstrollet GuardaLey. Ett företag med en minst sagt brokig historia.

GuardaLey är kopplat till porr-företaget Malibu Media, bland annat känt för serien X-art. De läcker själva ut sina nya filmer innan release på stora torrent-sidor som The Pirate Bay, så att de kan spåra vilka som laddar hem filmerna från dem. Då sitter de på en fin lista över personer att skicka hotbrev till.

I ett rättsfall i USA förra året kom en domare fram till att GuardaLey genom Malibu Media ljugit om sina advokatkostnader och att de förtjänar titeln “troll”. Företaget dömdes 2014 för bedrägeri efter att ha misslyckats med att bevisa grund för sina misstankar om fildelning. En åklagare som arbetat för GuardaLey har tidigare valt att stämma företaget för att ha bedragit honom om vad den egentliga verksamheten är.

Men vad som gör dessa hotbrev än mer uppseendeväckande är behandlingen av dem i svensk domstol. För att GuardaLey ska kunna skicka breven måste de nämligen först gå till domstol för att kunna få ut abonnemangsuppgifter från internetleverantörer. I domstolen ska de presentera bevis för att personerna bakom de IP-adresser de samlat in faktiskt fildelat något, så att personuppgifter inte kommer på vift hur som helst.

Problemet är att bevismaterialet är undermåligt och domstolarnas granskning katastrofalt dålig.

För det första kommer bevismaterialet från ett program som heter MaverickMonitor, gjort av ett företag som också är tätt knutet till GuardaLey via ägaren Patrick Achache. Domstolen utvärderar inte programmet – utan förlitar sig på företagets åberopade expertis. För det tredje är flera av de inblandade domarna partiska genom direkta kopplingar till upphovsrättsindustrin.

Kanske är det därför mängden avslag i sådana här ärenden är under 5%, trots att GuardaLey flertalet gånger lämnat in direkt felaktig evidens. Vid ett tillfälle har man t.ex. bett om personen bakom en IP-adress som inte finns. Vid ett annat har man anklagat en person för ett upphovsrättsintrång som skulle ske i framtiden.

Lägg ovanpå detta GuardaLeys internationella historia, och domstolarnas gladlynta stämplande ter sig väldigt märkligt, och helt ärligt som ett brott med rättstatens principer.

Konsekvensen av Ipred-lagen är alltså att hundra tusen troligen oskyldiga svenskar fått ta emot utpressande hotbrev från ett tyskt maffia-liknande företag. Hur kan vår regering och riksdag ställa sig bakom denna lag?