”Istället för att yra om datalagring borde vår inrikesminister fundera på vad som egentligen ligger bakom Polisens fallande resultat.” – Mattias Bjärnemalm, Piratpartiets toppkandidat i EU-valet 2019
1 oktober trädde en ny lag om datalagring i kraft i Sverige. Lagen innebär att samtliga svenskar ska övervakas genom att man ska spara information om var människor är när de kopplar upp sig med sin mobil, vilka hemsidor man besöker, vilka personer man ringer, och så vidare.
Motståndarna till lagen – bland dem vi pirater, men också FN:s råd för mänskliga rättigheter och EU-domstolen – menar att lagen utgör ett för stort ingrepp i medborgarnas rätt till privatliv. Företrädarna – samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet – menar istället att datalagring är två saker, nämligen (1) nödvändigt för att utreda grova brott, och (2) inte så farligt, eftersom det bara är metadata som samlas in.
Låt oss gå på det senare påstående först, så återkommer vi till frågan om datalagringens effektivitet.
Att det bara är metadata som samlas in genom datalagring innebär att vad som sägs i ett telefonsamtal inte avlyssnas, utan “bara” vilka som pratar, hur länge de pratar med varandra och var personerna befinner sig. Innehållet av e-post meddelanden ska inte lagras, utan endast vem som mailar med vem, när, och varifrån.
Det låter kanske inte så farligt, men att systematiskt samla in metadata på detta sätt ger närmast fullständig kunskap om en människas liv. Utifrån den här typen av information kan man dra slutsatser om t.ex. medicinska tillstånd – har du ringt vårdcentralen, surfat på 1177 och pratat med din familj samma dag? – finansiell situation, sexuell läggning, politisk åskådning och mycket mer.
CIA tar beslut om att döda personer med drönare baserat enbart på metadata, bekräftat av Michael Hayden, tidigare chef för både CIA och NSA, eftersom det ger så precis information.
Många anser att allvarliga ingrepp i människors privatliv kan ursäktas om det i gengäld leder till förbättrad möjlighet att förebygga och utreda grova brott. Problemet med generell datalagring är att vi inte vet om det faktiskt hjälper polisen förebygga och utreda brott.
Vi har haft olika former av datalagringslagar i Europa sedan 2006. Trots det har ingen enda studie i något medlemsland kunnat ta fram goda bevis för att det faktiskt lett till förbättrad brottsbekämpning.
Den nya datalagringslagen trädde i kraft 1:a oktober 2019. I regeringens utredningsunderlag argumenterar man för metoden genom att hänvisa till en studie om datalagring som EU-kommissionen släppte 2005, innan lagen ens trätt i kraft! Så svag är deras argumentation. Att de starkaste argument de kan föra fram för datalagring är anekdoter från enskilda poliser är väldigt talande.
Istället för att begå allvarliga ingrepp i alla svenskars privatliv, utan att det bevisligen ger något värde tillbaka till dem, borde regeringen fokusera på metoder för brottsbekämpning som fungerar. Sverige har till exempel bland EU:s lägsta polistäthetsgrader – 203 poliser per 100 000 invånare jämfört med snittet på 318.
***
Följ vår Datalagringskalender på datalagring.piratpartiet.se.