Vi har tidigare skrivit om farorna med mjukvarupatent och turerna runt den enhetliga patentdomstolen UPC. Läs den texten här. I detta inlägg kommer vi gå in på den senaste utvecklingen, nämligen förslaget att ersätta Storbritannien med Italien i avtalet, och vad vi anser att kommissionen bör göra i frågan.
Vi motsätter oss kraftigt det liggande förslaget till UPC. Vi ser detta som ett tredje försök att införa mjukvarupatent i Europa. Domstolen representerar ett försök att införa impopulära mjukvarupatent mot utvecklares och mjukvaruföretags vilja. Istället för att ta frågan i ärlig demokratisk debatt går man genom bakdörren.
Kommissionen självt erkände redan 2012 i sitt UPC Memo att domstolen skulle kunna införa mjukvarupatent i EU, trots att sådana tidigare slagits ned av EU-parlamentet 2005.
“In July 2005, after several failed attempts to legalize software patents in Europe, the patent establishment changed its strategy. Instead of explicitly seeking to sanction the patentability of software, they are now seeking to create a central patent court [[the UPC]], which would establish and enforce patentability rules in their favor, without any possibility of correction by competing courts or democratically elected legislators.”
Erfarenhet från USA visar på problemen med en särskild patentdomstol. Där har Högsta Domstolen fått tillrättavisa patentdomstolen (CAFC) vid 15 tillfällen de senaste 20 åren. Mellan institutionerna står det 22-7 till Högsta Domstolens fördel, något som indikerar en kraftig partiskhet för patentmaximalism hos patentdomstolen. Bland fallen som är särskilt värda att nämna finnas Alice från 2014, där Högsta Domstolen generellt avvisade mjukvarupatent och Bilski från 2010, där man avvisade patent på affärsmetoder.
Förslaget om UPC är värre än situationen i USA, eftersom EU-domstolen inte ens kunnat korrigera beslut från UPC i de fall denna specialdomstol rört sig utanför rådande rätt. Patentlagar kommer i praktiken stiftas av denna domstol, i sin egen bubbla, utan kontakt med övrig lagstiftning.
Anledningen till att EU-domstolen uteslöts ur UPC-förslaget var att brittiska stora läkemedelsföretag lobbade sin regering i syfte att stoppa översyn från EU-domstolen. Det blev därefter Storbritanniens villkor för att gå med på UPC. Nu har Storbritannien lämnat EU, och det finns inga skäl att fortfarande utelämna EU-domstolen, ifall planerna på UPC trots allt fortskrider.
Att Storbritannien genom Brexit lämnat UPC-projektet har lett till en lockelse att quick-fixa problemen med UPC genom att byta ut Storbritannien mot Italien (eller något annat land). Flera storföretag och organisationer förordar redan detta. Vi motsätter oss en sådan quick-fix, eftersom den inte löser problemen med UPC: skapandet av ett parallellt rättssystem för patentfrågor, genom sitt utformande fångat av patentmaximalistiska intressen, stående utanför EU-domstolen eller EU-parlamentets inflytande.
Att på det här sättet outsourca EU-rätt till institutioner utanför EU:s kontroll är ett hot mot europeisk demokrati. Istället borde EU överväga att inträda i EPC, det europeiska patentsamarbetet, och ställa EPO (European Patent Office) under parlamentets kontroll.
The Patent Court will also operate in international waters and based on international patent law, which is not part of the “acquis communautaire”. It will be therefore out of reach for the EU institutions, and notably the European Parliament, the only elected law maker. The Unitary Patent Court will take decisions without being counterbalanced by an elected legislator. By accepting this compromise, the European Parliament has effectively committed suicide as a legislator in patent law.