I ett pressmeddelande har Justitiedepartementet gått ut med att skärpta straff för upphovsrättsintrång ska införas från och med förste september i år. Straffskalans tak ska ändras från två års fängelse till sex års fängelse.
I grunden för förslaget finns en utredning som lanserades 2017, och som då kommenterades av Piratpartiet i en debattartikel hos ComputerSweden. Redan i direktivet till utredning stod det klart vart man skulle landa och frågan som ställdes var inte ifall skärpta straff behövdes, utan hur de skulle kunna införas på bästa sätt. En av utredarna var lobbyist för Film- och TV-branschen.
Justitieminister Morgan Johansson kommenterade utredningen med dessa ord: ”stöld är stöld […] och den här regeringen står upp för upphovsrätten”. Det stora syftet med straffskärpningen är att kunna få tillgång till utredningsmetoder som är förbehållna grövre brott, som det nyligen införda tvångsmedlet hemlig dataavläsning – statlig hacking.
Detta är förändringar som är efterlängtade av både bransch, näringsliv samt polis- och åklagarmyndighet. Genom hårdare tag mot de som tillhandahåller olagligt material hoppas vi kunna skapa ännu bättre förutsättningar för vårt kreativa och innovativa näringsliv.
Morgan Johansson
Det är tydligt vems intressen som är viktiga för regeringen i upphovsrättsliga frågor – det är upphovsrättsindustrin och de poliser som jobbar med att sätta dit fildelare. Medborgarnas och nätanvändarnas perspektiv? Inte lika viktigt.
Är det då så att upphovsrättsindustrin är döende och verkligen måste fängsla varenda fildelare där ute för att överleva? Nej. Förra året släppte Copia-institutet och CCIA en rapport vid namn Sky Is Rising. Den visade underhållningsbranschernas utveckling i närhistorien och bland annat att deras totala intäkter stigit rejält under 2010-talet.
Till och med skivindustrin, denna dinosaurie vars existens hotats av internet, lever väl idag, även utan skärpta straff för fildelare. Ja, försäljningen av fysiska skivor minskar – men om man hänger med i tiden och erbjuder ett digitalt alternativ, då ser det annorlunda ut.
Och för musikerna – vars inkomster ofta kommer mer från live-spelningar än exemplarförsäljning eller streaming – ser det ännu bättre ut.
Och såhär ser det ut i industri efter industri inom underhållningsbranscherna. Fildelningen orsakar ingen kris för dem. Och inte konstigt är det, när forskning visar att det inte finns något samband mellan att fildela och uteblivna köp av kulturprodukter, och att fildelare är de största konsumenterna även av lagliga kulturprodukter.
“Fildelarna köpte tidigare minst lika mycket cd-skivor som de som inte fildelade och idag kan vi se att det är vanligare bland fildelarna att abonnera på streamingtjänster för musik och film än bland de som inte fildelar.
Svenskarna och Internet 2016
60 procent av fildelarna betalar för streamingtjänster för musik, jämfört med 39 procent av dem som inte fildelar och 44 procent i befolkningen. Förhållandet är liknande för dem som använder sig av sajterna där man kan ladda ner film gratis.
53 procent av dessa betalar för en streamingtjänst för film som Netflix, jämfört med 34 procent av dem som inte laddar ner ”gratisfilm”. Detta kan bero på att de som fildelar tillhör en grupp som generellt sett också konsumerar betydligt mer musik än andra.
Fildelningen har under de senaste nio åren legat kring 20 procent och gör så även idag. Den har inte minskat så mycket trots att musiken blivit billigare och mer lättillgänglig över Youtube och via streamingtjänster som Spotify.”
For each content type, those who consumed a mix of lawful and unlawful content spent more money over a 3 month period than those who consumed 100% of their content lawfully,” the survey found.
Consumer survey on Online Copyright Infringement 2016
[…]
This is comparable to the figures from 2015, and suggests that those who consume 100% of their content lawfully tend to consume less content (and hence spend less money) than those who consume a mix of lawful and unlawful content.
[…]
Since the majority of spend on music and movies was not from content purchases but from concerts and gigs and the cinema, those who consumed 100% of their content unlawfully still spent a substantial amount of money on music and movies. In contrast, they did not spend very much money on either video games or TV programmes.
Att fildelare är underhållningsbranschens bästa kunder är inte något som bara setts i denna svenska studie, utan det bekräftas i en lång rad studier från hela jorden. Till och med den franska myndighet som har som uppgift att bekämpa fildelning – HADOPI – tvingades 2011 erkänna att fildelare är de som spenderar mest pengar på kultur.
Vad vill då Piratpartiet göra annorlunda? Vad vill vi göra istället för att fortsätta på övriga partiers inslagna väg – mer övervakning, mer filter, hårdare straff för fildelare? Vi vill reformera upphovsrätten!
Piratpartiet vill se en kommersiell upphovsrätt på 5 år med möjlig förlängning upp till 20 år; släppa den privata, icke-kommersiella fildelningen fri; samt införa registreringskrav så att bibliotek och andra arkiv kan digitalisera sina samlingar framöver. Vi vill införa tydliga undantag för remixer, citat (även visuella!) och parodier, samt förbjuda DRM. Med en sådan reform hade vi fått ett Sverige där ”kreativitet uppmuntras, idéer får genomslag och jobb skapas”, som utredningsdirektivet om skärpta straff för upphovsrättsintrång eftersökte.