Idag, den 8 mars, uppmärksammar vi internationella kvinnodagen. Det är ett utmärkt tillfälle att reflektera över kvinnors situation — inte bara globalt, utan även här i Sverige. Sverige lyfts ofta fram som ett föregångsland vad gäller jämställdhet, och även om vi kommit långt jämfört med många andra länder har vi fortfarande en bra bit kvar. Många av de framsteg som gjorts på papper måste fortfarande förverkligas, och ännu finns det problem kvar att belysa.
Än idag missgynnas fortfarande kvinnor på arbetsplatsen och i vården på grund av oförståelse och föråldrade sedvänjor, och trots att det rör hälften av befolkningen är vård och forskning på gynekologiska åkommor fortfarande eftersatt.
Än idag möts kvinnor som blivit utsatta för våld av underbemannade kvinnojourer och ett ineffektivt rättsväsende; det kan vara näst intill omöjligt att komma undan förföljelse och få sina personuppgifter skyddade, och allt för ofta tas hot och trakasserier inte på allvar.
Än idag, år 2023, tycks inte kvinnans suveränitet över den egna kroppen vara en självklarhet, i synnerhet vad gäller de kvinnor som även tillhör andra utsatta grupper — till exempel kvinnor med utländsk bakgrund, funktionshindrade kvinnor och kvinnor inom sexarbete.
Vi får inte låta de framsteg vi gjort göra att vi släpper kampen för kvinnors rättigheter, och vi får inte ta de rättigheter vi vunnit för givet. Vi måste fortsätta sträva efter ett samhälle där kvinnors frihet, självförverkligande och trygghet till fullo garanteras.