Partssamtalen kring artikel 13/17 verkar nästan orsaka fler problem än de löser. Inte bara har bråk kring transparens i processen ackompanjerats av pinsamma erkännanden om att de filter lagen kräver inte finns, utan det har också tydligt framkommit att upphovsrättsindustrin är så splittrad i sina önskemål kring lagen att de nästan motarbetar varandra.
Förvirrad? I den här videon förklarar vi allt kring artikel 13!
De två stora aktörerna från upphovsrättssidan i samtalen är dels musikbranschen och dels film- och TV-branschen. De har två helt olika föreställningar om vad artikel 13/17 ska uppnå.
Musikbranschen vill tvinga stora plattformar som Youtube att betala mer för att licensiera musiken som finns på plattformen. Redan idag har alltså Youtube köpt licenser från musikbranschen för att lagligt distribuera deras musik via sin plattform, men branschen upplever att man får för dåligt betalt. Musikbranschen tycker alltså att pratet om filter är en distraktion från den viktiga diskussionen – om licenskraven.
Film- och TV-branscherna har däremot varit tydliga med att de inte är intresserade av att licensiera sitt material alls. Vad de vill få ut av artikel 13/17 är filter som censurerar eventuella intrång i deras upphovsrätter.
Vad som blir tydligt är att artikel 13/17 i praktiken kommer handla om både licenskrav och filterkrav. Detta gör partssamtalen till en väldigt svår balansgång och kan vara en anledning till att mycket av samtalen verkar leda till att man vill undvika en tydlig lag och istället lämna detaljerna till privata avtal mellan branschjättarna.
Läs mer hos Communia.