Terrorförordningen (TERREG) öppnar för att någon form av myndighet ska kunna flagga material på nätet som potentiellt terrormaterial, och att den tjänst på nätet som materialet ligger på ska ta bort detta inom en timme.
Vilken myndighet är det som ska göra detta? Vilka begränsningar ska finnas på hur deras arbete ska gå till? Ska deras krav på censur granskas på något sätt? Detta är viktiga frågor som berättar hur stort hot mot vår nätfrihet, yttrandefrihet och rättssäkerhet som TERREG utgör.
Tyvärr är svaren mestadels lika enkla som deprimerande. Förslaget från kommissionen specificerar inte ifall dessa myndigheter på något sätt ska vara oberoende från sina nationella regeringar i sitt arbete. Inte finns heller några spärrar som ska garantera opartiskhet och rättssäkerhet, så som ett krav på godkännande från domstol. Det finns inga krav på att myndigheten ska ha anställda med sakkunnighet gällande grundläggande rättigheter och konsekvenserna på dessa som censur kan utgöra.
TERREG öppnar för en stor expansion av möjligheten för europeiska stater att blockera, filtrera och ta bort material på internet, utan att det finns grund för dessa aktioner i vare sig internationell eller nationell lag. Man ger möjlighet för enskilda ministrar att bestämma vad som ska få finnas på nätet; och än värre, även om vi litar på att det inte blir så illa i Sverige, så kommer politiker i t.ex. Rumänien och Spanien att kunna censurera nätet för oss i Sverige.
Denna risk finns redan inneboende i de lösa definitionerna av vad som utgör terrormaterial och bristen på spärrar i censurprocessen. Men den utökas av hur tjänsterna och plattformarna på internet som tar emot kraven på censur ska agera.
För det första ska man agera inom en timme, vilket är ett omöjligt krav. Ingen plattform kommer kunna granska huruvida kraven på censur är rimliga, utan man kommer bara att ta bort allt flaggat material direkt. Den plattform som är för långsam i att hantera censurkraven kan enligt TERREG bestraffas. Denna tendens stärks av de ojämna konsekvenserna av att felaktigt censurera något (milda konsekvenser) och motarbeta censurmyndigheterna (grova konsekvenser).
Men flaggningarna av terrormaterial (vare sig det faktiskt rör sig om uppmaningar till terrorism eller något annat…) ska inte ens bedömas utifrån gällande lag. Den plattform som mottar ett censurkrav ska bedöma ifall det flaggade materialet bryter mot deras terms of service eller community standard.
Det är (nästan alltid) vaga dokument som inte innehåller garantier för att skydda mänskliga rättigheter. Det gör däremot lagar. Genom att ”tvätta” censurkravet via nätplattformars terms of service skapar man en möjlighet att ta bort oönskat men lagligt material från nätet.
”The approach sanctioned in [TERREG] creates the risk that governments expand their possibilities to have content blocked, filtered, or removed […]. Even if governments only request restrictions that they deem to be in accordance with the law, the referral process may result in undermining the regular safeguards that protect against excessive interference, including the right to an effective remedy. Having in mind that such referrals may be the result of non-transparent and unaccountable decision-making processes, with limited options for redress, […] the elevated risk of arbitrariness and abuse it presents is evident”
FN:s särskilda rapportörer för yttrandefrihet, rätten till ett privatliv och skydd för de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorism