Under sommaren föll domen i Schrems II. Avtalet om överföring av personuppgifter mellan EU och USA – Privacy Shield – var lika olagligt som dess föregångare Safe Harbor. Båda avtalens syfte var att ge européer ett visst skydd för sina personuppgifter, även när de överförs till USA.
Vad domstolen funnit i båda fallen är att inga garantier, ombudsmän eller andra påfund som inkluderats i avtalen kan brygga den avgrund som ligger mellan europeisk lag om privatlivets helgd och amerikansk massövervakningspolitik.
Mindre än en månad efter domen i Schrems II har EU-kommissionen och amerikanska regeringen gått ut med att man förhandlar om ett nytt avtal.
Vad ska avtalet åstadkomma? Det finns bara fyra vägar framåt i sakfrågan:
- Ändra amerikansk massövervakningspolitik.
- Ändra EU:s stadga om mänskliga rättigheter så att privatlivets skydd försvinner.
- Avskaffa EU-domstolens överhöghet över EU-kommissionen.
- Förlora en gång till i domstol.
Man undrar vilken väg det är förhandlarna siktar på. Ifall EU-kommissionen har någon annan vision än den första vore det på riktigt uppseendeväckande; än mer uppseendeväckande än det redan är att man annonserar att man förhandlar om ett nytt avtal när de två föregångarna funnits bryta mot de mest grundläggande lagar som finns i EU.
Pressmeddelandet ger ingen fingervisning om hur EU-kommissionen tänker. Men av allt att döma är EU-kommissionen ute efter att ljuga för befolkningen igen om att vårt privatliv ska skyddas, när man vet att det inte är sant, och helt enkelt hoppas att det tar lång tid innan det nya avtalet synas av domstol.
EU-kommissionen ska representera EU:s medborgare, inte strössla med undantag från deras rättigheter. Det här är inte acceptabelt.