ePrivacy-förordningen är tänkt att ersätta det gamla ePrivacy-direktivet (från 2002) och komplettera GDPR. GDPR reglerar hantering av personuppgifter, medan ePrivacy-direktivet/förordningen reglerar hantering av elektronisk kommunikation. Kommissionen och parlamentet tog ställning till ePrivacy-förordningen redan för tre år sedan, men ministerrådet har förhalat lagstiftningen sedan dess.
Grundtanken med ePrivacy-förordningen är att säkra skyddet för privat kommunikation inom det digitaliserade samhället, så att du som medborgare kan förvänta dig samma skydd om du ringer någon över en internet-baserad tjänst som över det gamla telefonnätet; samma skydd när du chatt över Messenger som när du skickas SMS.
Dessutom föreslår förordningen att webbläsare som standard ska skydda din integritet, och förbjudas att kommersiellt exploatera din kommunikation. Även cookies ska regleras i förordningen, som ersatt den dysfunktionella cookie-regleringen i ePrivacy-direktivet.
Under hösten föreslog Tyskland, ordförande för ministerrådet fram tills årsskiftet, en kompromiss. Till kompromissens fördelar hörde att man förnekade reklambranschen möjligheten att hävda sin rätt att samla in metadata om kommunikation i profileringssyfte. Däremot innehöll kompromissen ett undantag för pressförlag, som fick större rätt att övervaka sina läsare än andra företag.
Nu har man gett upp att få den kompromissen igenom ministerrådet, och överlåter till den nya ordföranden Portugal att försöka.
Kommissionens tystnad i frågan är öronbedövande, om man jämför med den hets man drivit på för olika övervakningslagar med. Även ministerrådet har under hösten drivit på för ett förbud mot end-to-end-kryptering, med väldig stress. När det kommer till att inskränka privatlivets skydd går det fort, men att skydda det går långsamt. Där avslöjas prioriteringar.