I DN debatt 12 juni skriver 10 forskare om faran med skärmtid, och uppmanar Folkhälsomyndigheten att införa råd om att barn under två år helt ska undanhållas från skärmar. De kritiserar bland annat den rådande läroplanen för förskolan (Lpfö 18), vilken är den enda i världen att fastslå vikten av att förskolebarn lär sig använda digitala verktyg.
Skolverket manar förskolepedagogerna att förbereda barn för ett digitalt samhälle. Det är positivt anser vi. Barn behöver tidigt lära sig navigera i en digital miljö. I artikeln visar författarna stark misstro till förskollärare och deras kompetens i att använda digitala verktyg. Dessutom utgår de i sitt resonemang från WHOs rekommendation om att undvika stillasittande skärmtid, och likställer därmed allt användande av digitala verktyg med just stillasittande skärmtid.
Forskningsstödet för negativa effekter av användandet av digitala medier är väldigt svagt. Mikael Heidman, en av debattörerna, har själv påstått att “Än idag finns det inga forskningsstudier som upprepade gånger visar samma resultat om hur digitala medier påverkar barn”. Anledningen till det är att barns skärmtid är ett svårforskat område. I en artikel, som författarna själva refererar till, framgår det exempelvis att det också finns många positiva effekter av digitala verktyg. Barn lär sig empati, de ökar sin ordförståelse och de kan överföra förmågor de lärt sig i en digital miljö till att lösa problem de stöter på i en fysisk miljö.
Ändå uppmanar forskarna Folkhälsomyndigheten, Skolverket och föräldrar att skyndsamt begränsa användandet av digitala medier för de yngsta. Detta anser vi är att börja i fel ände. Istället för att helt ta bort digitala medier, borde man undersöka och ge råd om hur digitala verktyg används och kan användas för att bidra till barns lärande och skapande. Exempelvis är det naturligtvis inga förskollärare som lämnar barnen ensamma vid skärmar, utan digitala verktyg används i förskolan idag främst i kreativt och naturvetenskapligt undersökande syfte: att fota, filma, förstora och projicera löv, insekter och annat som väcker barnens nyfikenhet, att skapa filmer och konst, att jobba med ljud och ljus.
När man använder sin forskningstitel och går ut i en debattartikel med alarmistisk retorik är det väldigt viktigt att man inte vrider på resultaten för att passa ett rådande narrativ. Småbarnsföräldrar behöver inte fler förmaningar om skärmtid. Du som förälder skadar inte ditt barn när du sätter hen framför bolibompa en halvtimme för att hinna laga mat. Tvärtom är det för en utmattad förälder ibland enda sättet att klara vardagen. Nolltoleransen bör vi spara till sådant som är bevisat skadligt.
För att citera Elza Dunkels svar på forskarnas debattartikel “Ska vi hitta lösningar på detta problem måste vi börja prata om vuxnas ansvar och se över hur vi har byggt upp samhället. Att yngre barn får sämre möjligheter att utveckla adekvat digital kompetens är inte ens en början på en lösning, det är bara att försöka undvika att själv ta ansvar”. Vi behöver klok digitalisering, inte alarmistisk.
Jonatan Tensetti, lärare och piratpartist
Katarina Stensson, lärare och partiledare för Piratpartiet