Nyligen kom Socialstyrelsen ut med nya rekommendationer för pubertetshämmande och könsbekräftande hormonbehandling för ungdomar under 18 år med könsdysfori: Vården bör vara återhållsam och endast i undantagsfall erbjuda sådan behandling skriver Thomas Lindén, statschefsläkare vid socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att uppdatera kunskapsstödet ”God vård av barn och ungdomar med könsdysfori” som publicerades 2015. Enligt statschefsläkaren har mycket lite kunskap tillkommit om behandlingarna sedan dess, varför det inte går att dra några säkra slutsatser om effekten och säkerheten utifrån vetenskaplig grund. Den uppdatering som gjorts bygger främst på en litteraturöversikt på området genomförd av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) på uppdrag av socialstyrelsen.
Tvärtemot vad Thomas Lindén framhåller finns det gott om studier publicerade efter 2015 där det kliniska arbetet systematiskt följts upp och utvärderats, vilket är exakt den information Lindén påstår sig sakna. Under de senaste två decennierna har det publicerats minst ett trettiotal artiklar som utvärderar nya behandlingsmetoder som förser transpersoner med könsbekräftande medicinska insatser som anpassar deras kroppar till deras könsidentiteter. De mest framträdande metoderna är Endocrine Society guidelines och World Professional Association for Transgender Health (WPATH) Standards of Care. Båda rekommenderar att transsexuella ungdomar under 16 år erbjuds gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRHa), så kallade pubertetsblockerare och att ungdomar 16 år eller äldre som önskar detta får påbörja könskonträr hormonbehandling (CSH).
Det är anmärkningsvärt att Socialstyrelsen inte refererar till någon av dessa internationellt erkända medicinska protokoll. Anmärkningsvärt är det också att Socialstyrelsen i syfte att få expertutlåtande, vänt sig till ”Genid – Gender Identity Challenge Sweden”, ett nätverk av föräldrar och vårdpersonal som verkar för att det enda alternativet för ungdomar med könsdysfori ska vara en form av “utforskande” terapi som bäst kan beskrivas som konverteringsterapi – inte könsbekräftande vård, eller ens pubertetsblockerare.
Däremot har Socialstyrelsen underlåtit att hämta in expertutlåtande från den internationellt sett största och mest erkända organisationen för transpersoners hälsa: World Professional Association for Transgender Health (WPATH) vars uppdrag är att främja evidensbaserad vård, utbildning, forskning, offentlig politik och respekt för transpersoners hälsa och som arbetar för att främja förståelsen och behandlingen av könsdysfori hos yrkesverksamma.
Eftersom svensk vård inte realiserat Socialstyrelsens önskemål om att följa upp och utvärdera hormonbehandlingar av unga finns enligt Lindén inte tillräckliga data för att kunna dra signifikanta slutsatser. Till följd av att vården nu rekommenderas bli ännu mer restriktiva med att erbjuda hormonbehandlingar kommer en tillförlitlig uppföljning ytterligare dra ut på tiden. Möjligen är detta målet med Socialstyrelsens nya rekommendationer om återhållsamhet: Att slippa ta ställning i frågan och skjuta problemet framför sig. Möjligen har de dragit slutsatsen att det är enklare att komma undan med utebliven behandling än att i framtiden riskera klandras för att ha tillåtit fel behandling. Detta kan vara en grav felbedömning.
Vi har hittat tre studier publicerade mellan 2020 och 2022 där sambandet mellan tillgång till pubertetsdämpning och suicidalitet undersöks, samtliga finner ett signifikant samband mellan utebliven behandling med pubertetsblockerare under tonåren och livstids självmordstankar bland transpersoner som någonsin velat ha denna behandling. Samtliga visar att pubertetsblockerare för samma grupp är förknippad med gynnsamma resultat för mental hälsa. Ingen av studierna finns med i SBUs litteraturöversikt.
I likhet med SBUs litteraturöversikt har ett belgiskt specialistteam med barnpsykiatriker, barnpsykologer och endokrinologer publicerat en tvärvetenskaplig litteraturstudie där insikter i diagnostik, hantering och uppföljning av unga med könsdysfori och könsinkongruens i barndomen och tonåren sammanfattas. Trots att studien publicerades 2021 finns den inte med i SBUs översikt. I motsats till Socialstyrelsen anser det belgiska forskarteamet att behoven hos barn och ungdomar med könsdysfori och könsinkongruens bäst möts av ett erfaret multidisciplinärt team av psykiatriker, psykologer, endokrinologer, gynekologer, kirurger och andra specialiserade vårdgivare som följer en stegvis process som börjar med psykologisk bedömning, följt av medicinska insatser där hormonbehandlingen består av två faser: först GnRHa som fördröjer pubertetsutvecklingen vilket är ett fullt reversibelt ingrepp, följt av könsbekräftande hormoner, vilket, likt en kroppsegen pubertet, leder till irreversibla förändringar.
Tvärtemot Socialstyrelsen som rekommenderar återhållsamhet av vård av könsdysfori på grund av den osäkra forskningen, konkluderar det belgiska forskarteamet att även om många detaljer och aspekter av tillvägagångssätt fortfarande är okända, är det av stor vikt att ungdomar med könsdysfori erbjuds vård som förbättrar deras välbefinnande.
När vi går igenom de trettiotal artiklar vi hittat finner vi att SBU endast tagit med en av dessa i sin litteraturöversikt. I densamma framkommer det att könsbekräftande hormoner är en effektiv behandling av könsdysfori som kan associeras till en minskning av suicidalitet och förbättringar av det allmänna välbefinnandet, en slutsats som inte framkommer i Socialstyrelsens delrapport. Av de studier som genomförts på området kommer ingen fram till att pubertetsblockerare är förknippade med ogynnsamma resultat. Ändå rekommenderar Socialstyrelsen återhållsamhet av samma behandling.
Trots att forskning på området entydigt visar att de möjliga riskerna med könsbekräftande vård som socialstyrelsen lyfter fram vägs upp av de negativa konsekvenser som utebliven vård ger upphov till, rekommenderar socialstyrelsen återhållsamhet. Mot bakgrund av de problem vi påtalat i Socialstyrelsens kunskapsstöd undrar vi om det är barnets bästa eller sitt eget bästa socialstyrelsen har i åtanke när de gör sin riskbedömning.
Theo Haglund och Camilla Josephson, riksdagskandidater Piratpartiet
Referenser: Turban, Jack L et al. “Pubertal Suppression for Transgender Youth and Risk of Suicidal Ideation.” Pediatrics vol. 145,2 (2020): e20191725. doi:10.1542/peds.2019-1725
Claahsen-van der Grinten, Hedi et al. “Gender incongruence and gender dysphoria in childhood and adolescence-current insights in diagnostics, management, and follow-up.” European journal of pediatrics vol. 180,5 (2021): 1349-1357. doi:10.1007/s00431-020-03906-y
Ristori, Jiska, and Thomas D Steensma. “Gender dysphoria in childhood.” International review of psychiatry (Abingdon, England) vol. 28,1 (2016): 13-20. doi:10.3109/09540261.2015.1115754