Rättegången mot Assange, sammanfattning av dag 2

Åtalet mot Assange har inneburit inhuman behandling av honom

Den sista punkten som försvaret lyfte under dagen var hur Assange behandlats inhumant under sin tid i Belmarsh. Man nämnde att bara under den första rättegångsdagen hade han handfängslats 11 fånger, tvingats klä av sig naken och bli visiterad flertalet gånger och oprovocerat flyttats mellan olika celler.

Kanske som en konsekvens av detta hade Assange uppenbara problem att delta i rättegången under dagen. Förhandlingarna fick avbrytas i förtid för att hans hälsa inte tillät längre diskussioner.

Åklagarnas utspel

Som sagt var dag 2 framför allt försvarets, men åklagarna fick in ett par utspel med. Deras strategi verkar vara att kringgå de fakta försvaret försöker ställa upp och hävda att det inte är upp till domstolen att bedöma meriterna i det åtal som amerikanska staten för. De menar att det är upp till amerikansk domstol att avgöra detta.

Det andra åklagarna lyfte under dagen var att Assange ska ha begärt (”solicited”) material från Manning – vilket skulle göra Assange till en aktiv part i läckandet, istället för en passiv mottagare – genom att Wikileaks hemsida hade texter där man efterfrågade material från hemlighetsstämplade databaser.

1. Först delades Cablegate-arkivet endast med specifika mediapartners till Wikileaks.
2. När Wikileaks servrar utsattes för upprepade DDoS-attacker började man distribuera det krypterade arkivet via bittorrent, för att kunna motstå attackerna.
3. Dekrypteringsnyckeln publicerades senare i en bok av två journalister vid The Guardian (David Leigh och Luke Harding) som rubriken till ett kapitel.
4. Ytterligare månader senare listade den tyska tidningen Der Freitag ut sambandet och gick ut offentligt med att de hade tillgång till hela det oredigerade arkivet.
5. Assange ska då ha ringt amerikanska utrikesdepartementet och varnat för att fler aktörer nu skulle få tillgång till arkivet och att det bara var en tidsfråga att det skulle läcka ut öppet i sin helhet. Han ska ha bett om att skyddsåtgärder för de nämnda personerna skulle vidtas.
6. Flertalet andra aktörer fick efterhand tillgång till arkivet. När en öppen länk till cryptome med hela arkivet började cirkulera på Twitter valde Wikileaks att publicera hela arkivet själva.
7. Deras resonemang ska ha varit att stater och andra aktörer i världen som ville skada de namngivna personerna i dokumenten nu med säkerhet hade tillgång till dem, medan vanliga personer, journalister och de personerna som namngavs inte lika säkert hade hittat fram. Man ville alltså utjämna informationsövertaget.

Det framträder en väldigt tydlig strategi från försvaret, där man lägger ansvaret för publiceringen av de oredigerade dokumenten på David Leigh och Luke Harding, medan man också försöker visa hur man hjälpt amerikanska regeringen att minska skadorna från läckan.

Åtalet mot Assange har inneburit inhuman behandling av honom

Den sista punkten som försvaret lyfte under dagen var hur Assange behandlats inhumant under sin tid i Belmarsh. Man nämnde att bara under den första rättegångsdagen hade han handfängslats 11 fånger, tvingats klä av sig naken och bli visiterad flertalet gånger och oprovocerat flyttats mellan olika celler.

Kanske som en konsekvens av detta hade Assange uppenbara problem att delta i rättegången under dagen. Förhandlingarna fick avbrytas i förtid för att hans hälsa inte tillät längre diskussioner.

Åklagarnas utspel

Som sagt var dag 2 framför allt försvarets, men åklagarna fick in ett par utspel med. Deras strategi verkar vara att kringgå de fakta försvaret försöker ställa upp och hävda att det inte är upp till domstolen att bedöma meriterna i det åtal som amerikanska staten för. De menar att det är upp till amerikansk domstol att avgöra detta.

Det andra åklagarna lyfte under dagen var att Assange ska ha begärt (”solicited”) material från Manning – vilket skulle göra Assange till en aktiv part i läckandet, istället för en passiv mottagare – genom att Wikileaks hemsida hade texter där man efterfrågade material från hemlighetsstämplade databaser.

Hur gick det egentligen till när dokumenten läckte i oredigerad form?

Som alla vet så läckte ju till slut Cablegate-dokumenten ut i oredigerad form, inklusive tusentals dokument som hållits tillbaka för att skydda utsatta källor.

Detta är en viktig del av åtalet mot Assange, eftersom åklagaren verkar fokusera på att publiceringarna som Assange gjorde ska ha inneburit risk för fysisk skada, vilket man menar särskiljer från andra typer av publiceringar av hemlighetsstämplat material.

Därför lade försvaret tid på att förtydliga hur det egentligen gick till när hela Cablegate-arkivet blev tillgängligt för vem som helst.

1. Först delades Cablegate-arkivet endast med specifika mediapartners till Wikileaks.
2. När Wikileaks servrar utsattes för upprepade DDoS-attacker började man distribuera det krypterade arkivet via bittorrent, för att kunna motstå attackerna.
3. Dekrypteringsnyckeln publicerades senare i en bok av två journalister vid The Guardian (David Leigh och Luke Harding) som rubriken till ett kapitel.
4. Ytterligare månader senare listade den tyska tidningen Der Freitag ut sambandet och gick ut offentligt med att de hade tillgång till hela det oredigerade arkivet.
5. Assange ska då ha ringt amerikanska utrikesdepartementet och varnat för att fler aktörer nu skulle få tillgång till arkivet och att det bara var en tidsfråga att det skulle läcka ut öppet i sin helhet. Han ska ha bett om att skyddsåtgärder för de nämnda personerna skulle vidtas.
6. Flertalet andra aktörer fick efterhand tillgång till arkivet. När en öppen länk till cryptome med hela arkivet började cirkulera på Twitter valde Wikileaks att publicera hela arkivet själva.
7. Deras resonemang ska ha varit att stater och andra aktörer i världen som ville skada de namngivna personerna i dokumenten nu med säkerhet hade tillgång till dem, medan vanliga personer, journalister och de personerna som namngavs inte lika säkert hade hittat fram. Man ville alltså utjämna informationsövertaget.

Det framträder en väldigt tydlig strategi från försvaret, där man lägger ansvaret för publiceringen av de oredigerade dokumenten på David Leigh och Luke Harding, medan man också försöker visa hur man hjälpt amerikanska regeringen att minska skadorna från läckan.

Åtalet mot Assange har inneburit inhuman behandling av honom

Den sista punkten som försvaret lyfte under dagen var hur Assange behandlats inhumant under sin tid i Belmarsh. Man nämnde att bara under den första rättegångsdagen hade han handfängslats 11 fånger, tvingats klä av sig naken och bli visiterad flertalet gånger och oprovocerat flyttats mellan olika celler.

Kanske som en konsekvens av detta hade Assange uppenbara problem att delta i rättegången under dagen. Förhandlingarna fick avbrytas i förtid för att hans hälsa inte tillät längre diskussioner.

Åklagarnas utspel

Som sagt var dag 2 framför allt försvarets, men åklagarna fick in ett par utspel med. Deras strategi verkar vara att kringgå de fakta försvaret försöker ställa upp och hävda att det inte är upp till domstolen att bedöma meriterna i det åtal som amerikanska staten för. De menar att det är upp till amerikansk domstol att avgöra detta.

Det andra åklagarna lyfte under dagen var att Assange ska ha begärt (”solicited”) material från Manning – vilket skulle göra Assange till en aktiv part i läckandet, istället för en passiv mottagare – genom att Wikileaks hemsida hade texter där man efterfrågade material från hemlighetsstämplade databaser.

1. Manning vittnade vid sin rättegång 2013 om att allt material hon hade tillgång till från SIRPNet (amerikanska försvaret och utrikesdepartementets hemliga nätverk) även kunde läsas av tusentals andra personer, inklusive utlänningar inom Five Eyes-samarbetet. Hennes ord var att materialet var ”deemed appropriate for release to a wide number of individuals”.
2. När Manning sedan laddade upp filerna till WikiLeaks bifogade hon en text-fil som meddelade Assange att hon hade rensat materialet på särskilt känsliga dokument.
3. Wikileaks satte upp ett antal riktlinjer för hur materialet skulle redigeras, vilka man delade med sina mediapartners. Riktlinjerna inkluderade att censurera namn på utsatta personer.
4. Försvaret kallade expertvittnet John Goetz som arbetade vid Der Spiegel under arbetet med läckorna. Goetz vittnar om att processen som Wikileaks etablerade ledde till de mest extrema säkerhetsåtgärder han någonsin sett. Goetz vittnade också om att kontakt togs med amerikanska försvaret gällande vilka uppgifter som skulle bedömas som särskilt känsliga och i behov av censur.
5. Samarbete inleddes med amerikanska utrikesdepartementet under publiceringsprocessen för att få in deras åsikter om särskilt känsliga uppgifter att skydda. Försvaret uppger att samarbetet fungerade bra.
6. Försvaret hävdar att Assange ville ha mer tid att arbeta med Iraq War Logs och att vissa av hans mediapartners störde sig på att han tog sådan tid på sig att arbeta med materialet.
7. Wikileaks ska ha ersatt namn med blanksteg eller XXXXXX som en del av redigeringsprocessen.
8. Försvaret citerade Eric Schmitt vid New York Times som i ett email skrivit att Assange försökt kontakta Vita Huset om vilka uppgifter som de betraktat som särskilt känsliga och att han skulle ha velat hålla tillbaka 15 000 dokument (troligen ur Cablegate-läckan, men oklart) för att minimera läckans skada.

Sammanfattningsvis målade försvaret upp en tydlig bild av en ansvarstagande publiceringsprocess där Wikileaks och deras mediapartners arbetade för att skydda känsliga uppgifter som riskerade att skada personer. Av särskild vikt lär det vara att man tagit kontakter med amerikanska regeringen, som ju får svårt att hävda att publiceringarna varit oansvariga ifall man själva fått vara med i redigeringsprocessen.

Hur gick det egentligen till när dokumenten läckte i oredigerad form?

Som alla vet så läckte ju till slut Cablegate-dokumenten ut i oredigerad form, inklusive tusentals dokument som hållits tillbaka för att skydda utsatta källor.

Detta är en viktig del av åtalet mot Assange, eftersom åklagaren verkar fokusera på att publiceringarna som Assange gjorde ska ha inneburit risk för fysisk skada, vilket man menar särskiljer från andra typer av publiceringar av hemlighetsstämplat material.

Därför lade försvaret tid på att förtydliga hur det egentligen gick till när hela Cablegate-arkivet blev tillgängligt för vem som helst.

1. Först delades Cablegate-arkivet endast med specifika mediapartners till Wikileaks.
2. När Wikileaks servrar utsattes för upprepade DDoS-attacker började man distribuera det krypterade arkivet via bittorrent, för att kunna motstå attackerna.
3. Dekrypteringsnyckeln publicerades senare i en bok av två journalister vid The Guardian (David Leigh och Luke Harding) som rubriken till ett kapitel.
4. Ytterligare månader senare listade den tyska tidningen Der Freitag ut sambandet och gick ut offentligt med att de hade tillgång till hela det oredigerade arkivet.
5. Assange ska då ha ringt amerikanska utrikesdepartementet och varnat för att fler aktörer nu skulle få tillgång till arkivet och att det bara var en tidsfråga att det skulle läcka ut öppet i sin helhet. Han ska ha bett om att skyddsåtgärder för de nämnda personerna skulle vidtas.
6. Flertalet andra aktörer fick efterhand tillgång till arkivet. När en öppen länk till cryptome med hela arkivet började cirkulera på Twitter valde Wikileaks att publicera hela arkivet själva.
7. Deras resonemang ska ha varit att stater och andra aktörer i världen som ville skada de namngivna personerna i dokumenten nu med säkerhet hade tillgång till dem, medan vanliga personer, journalister och de personerna som namngavs inte lika säkert hade hittat fram. Man ville alltså utjämna informationsövertaget.

Det framträder en väldigt tydlig strategi från försvaret, där man lägger ansvaret för publiceringen av de oredigerade dokumenten på David Leigh och Luke Harding, medan man också försöker visa hur man hjälpt amerikanska regeringen att minska skadorna från läckan.

Åtalet mot Assange har inneburit inhuman behandling av honom

Den sista punkten som försvaret lyfte under dagen var hur Assange behandlats inhumant under sin tid i Belmarsh. Man nämnde att bara under den första rättegångsdagen hade han handfängslats 11 fånger, tvingats klä av sig naken och bli visiterad flertalet gånger och oprovocerat flyttats mellan olika celler.

Kanske som en konsekvens av detta hade Assange uppenbara problem att delta i rättegången under dagen. Förhandlingarna fick avbrytas i förtid för att hans hälsa inte tillät längre diskussioner.

Åklagarnas utspel

Som sagt var dag 2 framför allt försvarets, men åklagarna fick in ett par utspel med. Deras strategi verkar vara att kringgå de fakta försvaret försöker ställa upp och hävda att det inte är upp till domstolen att bedöma meriterna i det åtal som amerikanska staten för. De menar att det är upp till amerikansk domstol att avgöra detta.

Det andra åklagarna lyfte under dagen var att Assange ska ha begärt (”solicited”) material från Manning – vilket skulle göra Assange till en aktiv part i läckandet, istället för en passiv mottagare – genom att Wikileaks hemsida hade texter där man efterfrågade material från hemlighetsstämplade databaser.

Wikileaks publiceringsprocess

Under dagen lade försvaret mycket energi på att visa olika sätt som Assange och Wikileaks försökt skydda de källor som omnämns i de läckta dokumenten på olika sätt. Här sammanfattar vi den redaktionära process de beskrev:

1. Manning vittnade vid sin rättegång 2013 om att allt material hon hade tillgång till från SIRPNet (amerikanska försvaret och utrikesdepartementets hemliga nätverk) även kunde läsas av tusentals andra personer, inklusive utlänningar inom Five Eyes-samarbetet. Hennes ord var att materialet var ”deemed appropriate for release to a wide number of individuals”.
2. När Manning sedan laddade upp filerna till WikiLeaks bifogade hon en text-fil som meddelade Assange att hon hade rensat materialet på särskilt känsliga dokument.
3. Wikileaks satte upp ett antal riktlinjer för hur materialet skulle redigeras, vilka man delade med sina mediapartners. Riktlinjerna inkluderade att censurera namn på utsatta personer.
4. Försvaret kallade expertvittnet John Goetz som arbetade vid Der Spiegel under arbetet med läckorna. Goetz vittnar om att processen som Wikileaks etablerade ledde till de mest extrema säkerhetsåtgärder han någonsin sett. Goetz vittnade också om att kontakt togs med amerikanska försvaret gällande vilka uppgifter som skulle bedömas som särskilt känsliga och i behov av censur.
5. Samarbete inleddes med amerikanska utrikesdepartementet under publiceringsprocessen för att få in deras åsikter om särskilt känsliga uppgifter att skydda. Försvaret uppger att samarbetet fungerade bra.
6. Försvaret hävdar att Assange ville ha mer tid att arbeta med Iraq War Logs och att vissa av hans mediapartners störde sig på att han tog sådan tid på sig att arbeta med materialet.
7. Wikileaks ska ha ersatt namn med blanksteg eller XXXXXX som en del av redigeringsprocessen.
8. Försvaret citerade Eric Schmitt vid New York Times som i ett email skrivit att Assange försökt kontakta Vita Huset om vilka uppgifter som de betraktat som särskilt känsliga och att han skulle ha velat hålla tillbaka 15 000 dokument (troligen ur Cablegate-läckan, men oklart) för att minimera läckans skada.

Sammanfattningsvis målade försvaret upp en tydlig bild av en ansvarstagande publiceringsprocess där Wikileaks och deras mediapartners arbetade för att skydda känsliga uppgifter som riskerade att skada personer. Av särskild vikt lär det vara att man tagit kontakter med amerikanska regeringen, som ju får svårt att hävda att publiceringarna varit oansvariga ifall man själva fått vara med i redigeringsprocessen.

Hur gick det egentligen till när dokumenten läckte i oredigerad form?

Som alla vet så läckte ju till slut Cablegate-dokumenten ut i oredigerad form, inklusive tusentals dokument som hållits tillbaka för att skydda utsatta källor.

Detta är en viktig del av åtalet mot Assange, eftersom åklagaren verkar fokusera på att publiceringarna som Assange gjorde ska ha inneburit risk för fysisk skada, vilket man menar särskiljer från andra typer av publiceringar av hemlighetsstämplat material.

Därför lade försvaret tid på att förtydliga hur det egentligen gick till när hela Cablegate-arkivet blev tillgängligt för vem som helst.

1. Först delades Cablegate-arkivet endast med specifika mediapartners till Wikileaks.
2. När Wikileaks servrar utsattes för upprepade DDoS-attacker började man distribuera det krypterade arkivet via bittorrent, för att kunna motstå attackerna.
3. Dekrypteringsnyckeln publicerades senare i en bok av två journalister vid The Guardian (David Leigh och Luke Harding) som rubriken till ett kapitel.
4. Ytterligare månader senare listade den tyska tidningen Der Freitag ut sambandet och gick ut offentligt med att de hade tillgång till hela det oredigerade arkivet.
5. Assange ska då ha ringt amerikanska utrikesdepartementet och varnat för att fler aktörer nu skulle få tillgång till arkivet och att det bara var en tidsfråga att det skulle läcka ut öppet i sin helhet. Han ska ha bett om att skyddsåtgärder för de nämnda personerna skulle vidtas.
6. Flertalet andra aktörer fick efterhand tillgång till arkivet. När en öppen länk till cryptome med hela arkivet började cirkulera på Twitter valde Wikileaks att publicera hela arkivet själva.
7. Deras resonemang ska ha varit att stater och andra aktörer i världen som ville skada de namngivna personerna i dokumenten nu med säkerhet hade tillgång till dem, medan vanliga personer, journalister och de personerna som namngavs inte lika säkert hade hittat fram. Man ville alltså utjämna informationsövertaget.

Det framträder en väldigt tydlig strategi från försvaret, där man lägger ansvaret för publiceringen av de oredigerade dokumenten på David Leigh och Luke Harding, medan man också försöker visa hur man hjälpt amerikanska regeringen att minska skadorna från läckan.

Åtalet mot Assange har inneburit inhuman behandling av honom

Den sista punkten som försvaret lyfte under dagen var hur Assange behandlats inhumant under sin tid i Belmarsh. Man nämnde att bara under den första rättegångsdagen hade han handfängslats 11 fånger, tvingats klä av sig naken och bli visiterad flertalet gånger och oprovocerat flyttats mellan olika celler.

Kanske som en konsekvens av detta hade Assange uppenbara problem att delta i rättegången under dagen. Förhandlingarna fick avbrytas i förtid för att hans hälsa inte tillät längre diskussioner.

Åklagarnas utspel

Som sagt var dag 2 framför allt försvarets, men åklagarna fick in ett par utspel med. Deras strategi verkar vara att kringgå de fakta försvaret försöker ställa upp och hävda att det inte är upp till domstolen att bedöma meriterna i det åtal som amerikanska staten för. De menar att det är upp till amerikansk domstol att avgöra detta.

Det andra åklagarna lyfte under dagen var att Assange ska ha begärt (”solicited”) material från Manning – vilket skulle göra Assange till en aktiv part i läckandet, istället för en passiv mottagare – genom att Wikileaks hemsida hade texter där man efterfrågade material från hemlighetsstämplade databaser.

Idag fortsatte rättegången mot Julian Assange. Huvudsakligen bestod dagen av att försvaret försökte visa att åtalet mot Assange dels består av faktafel och dels ska ogillas på grund av ”abuse of process” – att åtalet enligt brittisk lag ska ha varit ”so unfair and wrong that the court should not allow a prosecutor to proceed”. Själva utlämningsavtalets detaljer verkar bli en diskussion för dag 3.

Wikileaks publiceringsprocess

Under dagen lade försvaret mycket energi på att visa olika sätt som Assange och Wikileaks försökt skydda de källor som omnämns i de läckta dokumenten på olika sätt. Här sammanfattar vi den redaktionära process de beskrev:

1. Manning vittnade vid sin rättegång 2013 om att allt material hon hade tillgång till från SIRPNet (amerikanska försvaret och utrikesdepartementets hemliga nätverk) även kunde läsas av tusentals andra personer, inklusive utlänningar inom Five Eyes-samarbetet. Hennes ord var att materialet var ”deemed appropriate for release to a wide number of individuals”.
2. När Manning sedan laddade upp filerna till WikiLeaks bifogade hon en text-fil som meddelade Assange att hon hade rensat materialet på särskilt känsliga dokument.
3. Wikileaks satte upp ett antal riktlinjer för hur materialet skulle redigeras, vilka man delade med sina mediapartners. Riktlinjerna inkluderade att censurera namn på utsatta personer.
4. Försvaret kallade expertvittnet John Goetz som arbetade vid Der Spiegel under arbetet med läckorna. Goetz vittnar om att processen som Wikileaks etablerade ledde till de mest extrema säkerhetsåtgärder han någonsin sett. Goetz vittnade också om att kontakt togs med amerikanska försvaret gällande vilka uppgifter som skulle bedömas som särskilt känsliga och i behov av censur.
5. Samarbete inleddes med amerikanska utrikesdepartementet under publiceringsprocessen för att få in deras åsikter om särskilt känsliga uppgifter att skydda. Försvaret uppger att samarbetet fungerade bra.
6. Försvaret hävdar att Assange ville ha mer tid att arbeta med Iraq War Logs och att vissa av hans mediapartners störde sig på att han tog sådan tid på sig att arbeta med materialet.
7. Wikileaks ska ha ersatt namn med blanksteg eller XXXXXX som en del av redigeringsprocessen.
8. Försvaret citerade Eric Schmitt vid New York Times som i ett email skrivit att Assange försökt kontakta Vita Huset om vilka uppgifter som de betraktat som särskilt känsliga och att han skulle ha velat hålla tillbaka 15 000 dokument (troligen ur Cablegate-läckan, men oklart) för att minimera läckans skada.

Sammanfattningsvis målade försvaret upp en tydlig bild av en ansvarstagande publiceringsprocess där Wikileaks och deras mediapartners arbetade för att skydda känsliga uppgifter som riskerade att skada personer. Av särskild vikt lär det vara att man tagit kontakter med amerikanska regeringen, som ju får svårt att hävda att publiceringarna varit oansvariga ifall man själva fått vara med i redigeringsprocessen.

Hur gick det egentligen till när dokumenten läckte i oredigerad form?

Som alla vet så läckte ju till slut Cablegate-dokumenten ut i oredigerad form, inklusive tusentals dokument som hållits tillbaka för att skydda utsatta källor.

Detta är en viktig del av åtalet mot Assange, eftersom åklagaren verkar fokusera på att publiceringarna som Assange gjorde ska ha inneburit risk för fysisk skada, vilket man menar särskiljer från andra typer av publiceringar av hemlighetsstämplat material.

Därför lade försvaret tid på att förtydliga hur det egentligen gick till när hela Cablegate-arkivet blev tillgängligt för vem som helst.

1. Först delades Cablegate-arkivet endast med specifika mediapartners till Wikileaks.
2. När Wikileaks servrar utsattes för upprepade DDoS-attacker började man distribuera det krypterade arkivet via bittorrent, för att kunna motstå attackerna.
3. Dekrypteringsnyckeln publicerades senare i en bok av två journalister vid The Guardian (David Leigh och Luke Harding) som rubriken till ett kapitel.
4. Ytterligare månader senare listade den tyska tidningen Der Freitag ut sambandet och gick ut offentligt med att de hade tillgång till hela det oredigerade arkivet.
5. Assange ska då ha ringt amerikanska utrikesdepartementet och varnat för att fler aktörer nu skulle få tillgång till arkivet och att det bara var en tidsfråga att det skulle läcka ut öppet i sin helhet. Han ska ha bett om att skyddsåtgärder för de nämnda personerna skulle vidtas.
6. Flertalet andra aktörer fick efterhand tillgång till arkivet. När en öppen länk till cryptome med hela arkivet började cirkulera på Twitter valde Wikileaks att publicera hela arkivet själva.
7. Deras resonemang ska ha varit att stater och andra aktörer i världen som ville skada de namngivna personerna i dokumenten nu med säkerhet hade tillgång till dem, medan vanliga personer, journalister och de personerna som namngavs inte lika säkert hade hittat fram. Man ville alltså utjämna informationsövertaget.

Det framträder en väldigt tydlig strategi från försvaret, där man lägger ansvaret för publiceringen av de oredigerade dokumenten på David Leigh och Luke Harding, medan man också försöker visa hur man hjälpt amerikanska regeringen att minska skadorna från läckan.

Åtalet mot Assange har inneburit inhuman behandling av honom

Den sista punkten som försvaret lyfte under dagen var hur Assange behandlats inhumant under sin tid i Belmarsh. Man nämnde att bara under den första rättegångsdagen hade han handfängslats 11 fånger, tvingats klä av sig naken och bli visiterad flertalet gånger och oprovocerat flyttats mellan olika celler.

Kanske som en konsekvens av detta hade Assange uppenbara problem att delta i rättegången under dagen. Förhandlingarna fick avbrytas i förtid för att hans hälsa inte tillät längre diskussioner.

Åklagarnas utspel

Som sagt var dag 2 framför allt försvarets, men åklagarna fick in ett par utspel med. Deras strategi verkar vara att kringgå de fakta försvaret försöker ställa upp och hävda att det inte är upp till domstolen att bedöma meriterna i det åtal som amerikanska staten för. De menar att det är upp till amerikansk domstol att avgöra detta.

Det andra åklagarna lyfte under dagen var att Assange ska ha begärt (”solicited”) material från Manning – vilket skulle göra Assange till en aktiv part i läckandet, istället för en passiv mottagare – genom att Wikileaks hemsida hade texter där man efterfrågade material från hemlighetsstämplade databaser.