Att Beredskapsmuséet använder sitt ägande av ”En Svensk tiger” för att försöka tysta författare visar hur stort problem upphovsrätten har blivit i det moderna samhället. Upphovsrätten har gett möjligheten att hota andra till tystnad med hjälp av fantasisumme-skadestånd. Vi behöver reformera upphovsrätten med tydliga undantag som legaliserar modernt kulturskapande.
Komikern och författaren Aron Flam har blivit polisanmäld för upphovsrättsintrång, och fått sitt lager av nytryckta böcker beslagtaget av polisen. Han har blivit kallad till polisförhör och krävs på 250 000 kr i skadestånd. Dessutom kräver beredskapsmuseet (som äger rättigheterna till ”En Svensk tiger”) att han betalar 250 000 kr ytterligare i vite om han inte omedelbart slutar sälja sin bok “Det här är en Svensk tiger”.
Beredskapsmuseet hävdar att Arons bok gör upphovsrättsintrång i illustrationen “En Svensk tiger”. Verket “En Svensk tiger” är en illustration av en blågul-randig tiger i silhuett med ansiktet vänt mot oss. Upphovsmannen är Bertil Almqvist, som tecknade verket åt myndigheten Statens Informationsstyrelse 1941. Illustrationen användes i en kommunikationskampanj (vaksamhetskampanj) under andra världskriget.
Vaksamhetskampanjens syfte var att mana allmänheten till tystnad om allt som kunde skada Sverige, som vid tiden för kampanjen var omgivet av krigförande och ockuperade länder i andra världskrigets Europa.
Wikipedia
Bilden av tigern tillsammans med texten ”En svensk tiger” har ett dubbelt budskap och kan tolkas olika beroende på om ordet ”tiger” avser ett verb eller ett substantiv:
* verb: Att uppmana befolkningen att hålla tyst. Att tiga om svenska angelägenheter.
* substantiv: Att svensken i allmänhet skulle uppfattas som stark, smidig och lite farlig, som kattdjuret tigern. Att vara stark i den rådande situationen.
Bilden spreds i 400 000 exemplar till caféer, tågkupéer, restauranger, företag och personalutrymmen. Den fanns dessutom på baksidan av inskrivningsböcker, på resväskor, brevpapper och kuvert.
När Almqvist avled donerade hans arvingar upphovsrätten till verket till beredskapsmuseet i Djuramossa. Sedan dess har beredskapsmuseet bevakat sin upphovsrätt hårt. De har bland annat stämt försvaret på 700 000 kronor i en rättstvist som tog tio år (1997-2007).
I Mars i år startade Region Skåne en kampanj med en pastisch på “En Svensk Tiger” vid namn “En Svensk Tvättbjörn”. Deras tvättbjörn hade tvålludder kring tassarna och syftet var att uppmana allmänheten till att tvätta händerna för att stoppa spridningen av Covid-19. Beredskapsmuseet krävde att Region Skåne skulle ta ner alla bilder på tvättbjörnen:
– En svensk tiger hör till vår historia, till beredskapsåren. Det är kris nu, men inte krig, och man får inte lov att ändra bilden
Maria Andrée, ombud för Beredskapsmuséet
Maria Andrée påstod alltså att man inte får lov att ändra i bilden ”En Svensk tiger”. Region Skåne höll inte med, men fogade sig ändå i kravet på att ta bort alla bilder med tvättbjörnen.
Tillbaka till Aron Flam. Boken som Aron har publicerat har en tiger som illustration på omslaget. Tigern liknar den från “En Svensk Tiger”, men det finns flera särskiljande drag mellan Arons och Bertils tigrar. Arons tiger har en swastika på vänster framben, och höger framben gör en hitler-hälsning. Dessutom blinkar tigern, för att indikera att den är humoristisk.
Förmodligen är inte Beredskapsmuséet ute efter ett rättsligt avgörande, utan vill skrämma Aron Flam till att betala en mindre summa i förlikning. De flesta som tar emot ett hot om skadestånd på en kvarts miljon viker sig snabbt om de kan komma undan med en mindre förlikningssumma; precis som är fallet vid de utpressningsbrev som skickas med stöd i IPRED-lagen.
Att Beredskapsmuséet över huvud taget har ett case beror på att svensk upphovsrätt saknar ett explicit undantag för parodier. När Sverige implementerade infosoc-direktivet från 2001 valde man att inte införa ett parodi-undantag, med hänvisning till att svensk rättspraxis redan erkände att parodier kunde vara lagliga.
Ett fall som liknar Aron Flams avgjordes 2005. Sveriges Radio hade använt ljud från en uppläsning av Alfons-Åberg böckerna, blandat med ljud från den danska filmen Pusher. Alfons betyder ”hallik” på danska, och i Sveriges Radios klippning beter sig den danska Alfons som en hallik. Författaren Gunilla Bergström krävde att SR skulle ta bort avsnittet och betala 100 000 kronor i skadestånd.
Högsta Domstolen avslog Bergströms ansökan om skadestånd. De menade att parodier och travestier allmänt ska förstås som självständiga verk, även om de nära följer tidigare existerande verk.
“Att parodier och travestier allmänt antagits vara att betrakta som självständiga verk utan att detta uttryckts i lagtexten, framgår av förarbetsuttalanden från auktorrättskommittén (se NJA II 1961 s. 81) samt av rättspraxis (NJA 1975 s. 679).”
Tingsrätten
“Målet gäller i första hand frågan om replikerna ur Alfonsböckerna har gjorts tillgängliga för allmänheten i sådant sammanhang att G.B:s litterära anseende och egenart har kränkts (3 § andra stycket lagen [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).
Högsta Domstolen
Vid upphovsrättslagens tillkomst var avsikten att bearbetningar av verk som utgör parodier och travestier skulle vara att betrakta som självständiga verk och falla utanför upphovsrättsskyddet för originalverket. Detta har avsetts gälla även när travestin är mycket närgången och i långa stycken följer förebilden ord för ord. Avgörande för denna ståndpunkt har varit att parodin och travestin fullföljer ett för förebilden helt främmande syfte. (NJA II 1961 s. 81.)”
Men denna typ av indirekt undantag för parodier är mycket mindre robust än ett explicit och tydligt undantag inskrivet i lagtexten. För den som tar emot ett skadeståndskrav och vill veta ifall det finns grund för detta krav är det betydligt enklare att veta hur man ska agera ifall lagen tydligt säger att det man gjort är lagligt än om man ska behöva tyda rättspraxis.
Ännu bättre hade situationen varit ifall Sverige och EU i stort haft någon form av generellt undantag i upphovsrätten, likt det amerikanska ”fair use”. Det var ett av förslagen från vår EU-parlamentariker Julia Reda när EU inledde processen med att se över upphovsrätten. Tyvärr fick vi länkskatt och censurfilter istället för ”fair use”.
Aron Flam har indikerat att han inte tänker ge upp, utan försöka crowdfunda rättslig representation och ta upp striden mot Beredskapsmuséet.
Aron tiger inte, han TIGGER!
